Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 4. Vid Dnjepr och Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här märkas vidare Moisej Ugrin, hvilken i lifstiden spelat en
ungersk Josefs roll gent emot en polsk potifarshustru, och Joann
Mnogostradalny, hvilken begrafde sig själf lefvande till bröstet och i
denna upprätta ställning förbidar återuppståndelsen. Men ännu
intressantare är den helige Prochor, hvilken under en hungersnöd
förvandlade mull till bröd och aska till salt — ett underverk som fick
ett slags motsvarighet i allra nyaste tid, då ryske ämbetsmän under
det svåra missväxtåret förvandlade amerikanskt mjöl till rysk sand!
— Och förgätas må ej fader Nestor, om hvars historiska verklighet
såsom krönikeförfattare tviflande sinnen dock hysa samma svarta
misstankar som om Moses eller Job eller till och med den gode
Homer, »sonen af sju städer». Lyckligtvis har dock själfva
Historiska föreningen i Moskva med en silfverplåt på väggen undanröjt
alla tvifvel om Nestors litterära identitet.
Men intet beredde mig en så fägnesam öfverraskning som då
jag så att säga ansikte mot ansikte stod inför den helige Ilja af
Murom. Det betviflas visserligen allmänt, att han existerat; men
här är han faktiskt begrafven, och då måste han ha varit född.
Hvilket skulle bevisas!
Det finns väl knappt någon i hela världen som gjort sig mer
förtjänt af den ovanskliga helgonglorian än denne genomhederlige
bonde. Medveten om den goda satsen, att man bör misstro tidiga
framgångar och ej förhasta sig, satt han orörlig många Herrans år.
Men så vardt det plötsligt lif i honom. Han ströfvade omkring
och slog ihjäl tatarer och judar, röfvare och odjur med lif och lust.
Då Vladimir till belöning gaf honom sämsta platsen vid det runda
bordet, där hjältarna drucko grönt vin och åto svanstek, söp Ilja
sig bondfull i förargelsen, pryglade alla hjältarna, skymfade fursten
själf och gick lugnt sin väg utan att frukta det minsta åtal för
majestätsbrott.
Vladimir »den store» spelar sålunda en ganska passiv roll i den
ryska hjältedikten: han sitter lugnt och »regerar» med den strålande
Jevpraxia vid sin sida, och om ilbud mäla, att fiender rycka an,
skickar han bara ut en af sina paladiner, som naturligtvis besegrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
