Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vilt äktenskap - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
»Men de hålla ju så mycket av varandra, Hnat
och; Nastia, -Om’ mi. skiljer dem åt, ska .er dotter
gråta över er, och det är ert enda barn, och då
går det inte an att stånga in henne så där»
»Hur så? Inte ett ord mer om den saken!
Skulle jag störta min dotter i ett sådant elände och
förleda; henne: tills syad? =Då.-skulle Guds moder
straffa mig, och jag kunde varken med fastor eller
böner få förlåtelse.»
»En uppriktig kärlek är ej Herran misshaglig»,
invände Motrja.
»Nej, det duger inte, mor lilla. Med er är det
en annan sak, ty ni är redan till åren och har
haft tre äkta män. Ni har inte något syndigt i
sinnet, och Gud förlåter er nog. Men om min
Nastia kan bli gift för andra gången, varför skulle
hon då synda? Herren straffar hårt för våra svåra
synder.»
Javdocha började nu berätta ett under, som
nyligen hade timat i Horysjkivtsi. I den byn bodde
en karl, som hade fyra barn, men han kunde knappt
livnära dem, ty det fanns sällan bröd i huset före
den nya skörden, och han hade inte en egen jord¬
torva. Han blev slutligen så led på alltsammans,
alt en gång då barnen begärde mat, tog han fram
en kniv och ville mörda dem i förtvivlan. »Skär
oss inte, pappa, så ska vi sova till den nya skörden.»
Och ’så lade de sig i en rad ovanpå ugnen och
somnade in. De sovo en dag och de sovo två.
Fadern blev ängslig till mods och ville väcka dem,
men de sovo som om de hade varit döda. Han
greps nu av förfäran och började bedja till Gud,
men barnen sovo alltjämt. Han skrev till popen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
