Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Inte just. Men jag har gjort en angenäm
bekantskap: en mycket älskvärd ung spanjor som
jag hade rekommendationsbrev till från en
gemensam vän i Madrid; han har haft vänligheten
erbjuda sig att vara min ciceron i morgon. Ifall
ni, mina damer och herrar, då skulle vilja gå med
oss, skulle det säkerligen göra honom ett nöje,
liksom det — det behöver jag väl icke säga —
skulle vara mycket angenämt för mig.»
Konsul Werner antog med tacksamhet tillbudet.
Och följande morgon, då den unge spanjoren, —
don Leon Leyva — infann sig för att hämta M.
Dumesnil, blev han presenterad för det svenska
sällskapet och förklarade att det skulle vara
honom en glädje att också för dem få visa några
av stadens sevärdheter.
Ute på gatorna mellan de bländvita husen rådde
ett livligt folkvimmel. Allt var gladare, vackrare,
färgrikare och bullersammare här än i Madrid.
Här och där såg man spår av gamla spanska
na-tionaldräkter; ehuru de, sade don Leon, numera
mest voro bortlagda. Där sågs en med en brokig
näsduk knuten snett om huvudet — det var en
man från Aragonien eller från Valencia; ibland
syntes en röd gördel. En gång mötte de en ung
bonde — en vacker karl med olivbrun hy och
svarta ögon — i den gamla andalusiska dräkten:
knäbyxor, läderdamasker och kort sammetsjacka,
kantad med silversnodder.
Kvinnorna av folket — mörkögda och leende —
gingo alla barhuvade med en röd ros instucken i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
