Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Rationalismen. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Detta bör, mena de, så förstås: Polyteisterna i
helvetet säga till de där befintliga rättrogna: Vad
har ert lā ilāha illa-llāh gagnat er? (Ni ha ju dock
kommit hit!) Häröver råkar Allāh i vredesmod och
säger: Var och en (av Eder), som är en rättrogen,
må gå ut ur helvetet. (Ingen muslim blir kvar däri.j
Då önska de otrogna, att de varit rättrogna. (Tabarī
XIV:4, från Mudjāhid.)
Ortodoxins ståndpunkt är alltså den rena
optimismen. Det torde icke i ringa grad överraska mina
åhörare, att just liberala teologer — ty sådana hava
mu*taziliterna småningom blivit — i denna fråga
energiskt motsätta sig den ortodoxa uppfattningen
och göra saligheten beroende icke blott av tron på
Gud utan även av gärningarne: den verksamma
uppfyllelsen av buden och underlåtandet av det
förbjudna.
Tron på Gud d. v. s. den teoretiska bekännelsen
till islam är icke ensamt nog för att vinna paradiset
och den, som icke gjort det goda och underlåtit det
onda, må icke förlita sig på att blott behöva göra
en ytlig, provisorisk bekantskap med helvetet, såsom
ortodoxin vill lära honom. Han tillhör fastmera trots
sin tro den kategori, som för evigt är hemfallen åt
helvetesstraff, så framt han icke här i livet hunnit i
uppriktig botfärdighet ångra sina peccata commissionis
et omissionis.
Den i vår första föreläsning omnämnde
Abū-lᶜAlā al-Maᶜarrī skämtar i en kritisk översikt över
olika trosläror på sitt spirituella sätt med denna
muttaziliternas tes enligt vilken Gud för ett
solgrands skull dömer den rättrogne till evigt
helvetesstraff, under det de själva (d. v. s. muᶜtaziliterna)
in praxi icke räkna så noga med förbjudna ting —
för att icke tala om dirhem och dinarer. Han hade
låtit sig berätta, att en synnerligen aktad lärare av
denna skola ganska tappert smakat vinets fröjder;
men varje gång han hängivit sig åt njutningen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
