Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapitel XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faten och lådorna voro till hälften uppätna och
av fiskredskapen funnos endast repändarna
kvar.
William stod på verandan och såg länge på
omgivningen och på sin gård, precis som om han
aldrig sett den förut. Hur hade allt detta kunnat
ske? Två dygn bara... och allting var borta.
Vad ett synbart välstånd är otillförlitligt!
Men denna oerhörda, oförutsedda olycka, som
träffat William så hårt, var endast början på en
hel rad olyckor. Det väntade honom andra, vilka
icke voro mindre hemska.
En månad senare dogo plötsligt två av
hundarna och en renko och hennes kalv. Det hade
verkat som om djuren bara varit lätt sjuka. De
hade bara haft litet sorgsna ögon och ätit dåligt.
Men när William kom ut på morgonen, hade han
funnit djuren ligga döda med utsträckta, stela
ben.
William undersökte dem, försökte fastställa
dödsorsaken och bläddrade i sin »Handbok över
husdjurens sjukdomar». Men han kunde icke
finna något svar...
Två veckor senare dogo tre renar och en hund.
Med dessa var det svårare. De hade plågats
några dagar, stönat och icke ätit någonting. Deras
bukar voro uppsvällda. William hade försökt
lindra deras lidanden och med alla medel
avvända olyckan. Men varken hans vunna
erfarenhet och kunskaper i botandet av djur eller
»Handboken» hade hjälpt. Djuren hade dött. Nu hade
han två renar kvar. Men även dessa uppträdde
misstänkt. De voro sorgsna och lade sig oftare
än vanligt. Stationen låg för långt borta, och hur
skulle han för resten ha kunnat köra med dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
