Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försoningens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io88 I ingen annan är frälsning
mer, än om hon icke hade fallit. Men det är med Guds
kärlek i den delen så som med all riktig kärlek: Den yttrar
sig väldigast, där den älskade är i nöd. Han är kärleken,
och däri är ingen förvandling, ingen förminskning, ingen
tillväxt, nej, utan en evig fullkomlig kärlek. Och med
denna kärlek har han älskat världen. Söka vi efter grunden
därtill, att Gud så älskat världen, så stanna vi vid detta,
som Rosenius så ofta säger: ’’Gud älskade, därföre älskade
han". Om därför samme Rosenius stundom grundar Guds
kärlek till världen på Sonens offer samt säger, att Kristus
skulle förvärva åt världen "det hjärtelag, som Gud hade
emot henne före fallet" (Piet. 2:a årg. s. 108), så
stämmer det icke överens med hans egen verkliga lära och vad
han på otaliga andra ställen säger.1 Nej, Gud älskar oss
icke därföre, att Kristus genom sitt offer återvunnit hans
hjärta åt oss, utan emedan han älskar oss, har han sänt
sin Son för att åt oss återförvärva den rättfärdighet, som
vi hade förlorat, såsom vi längre fram skola se.
1 Det är övertygelsen om detta, som gjort, att jag i min predikan
kunnat framställa min åskådning såsom i grunden ens med Rosenii
verkliga lära. Att däremot sådana motsägelser i spekulationen hos
Rosenius förekomma, det må ej förundra oss mer, än när vi t. ex.
understundom se Luther tvärt i strid med sin verkliga lära sätta trons
rättfärdiggörande kraft däri, att hon är "den högsta dygd", eftersom
"hon giver Gud rätt i hans ord" o. s. v. Ja, i Schmalkaldiska
artiklarna (III: 13) säger han: "Vad jag om rättfärdig gör elsen hittills
alltid och flitigt lärt, kan jag icke i det minsta ändra, nämligen att
vi genom tron, såsom Petrus säger (Apg. 15:9), få ett annat nytt och
rent hjärta, och att Gud för Kristi, vår medlares, skull räknar oss
rättfärdiga och heliga." I augsburgiska bekännelsens försvar heter
det ock (III:i87): "Tron är med rätta rättfärdighet, emedan hon är
lydnad emot evangelium", vilket bland annat förklaras så: "Denna tro
giver Gud äran, giver Gud, vad som är hans, genom det att hon lyder,
anammande löftem" Att vi märka och erkänna sådana saker hos de
heliga och Guds trogna redskap, det gör varken dem, deras lära, eller
Guds rike någon skada. Deras predikan har framgått ur hjärtats
levande tro, med vilken den teologi, som de haft i huvudet, icke alltid
dragit överens, ehuru de ej märkt det själva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
