Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Den tjänande synen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
demokratiska traditionen . . . Mark Twain var ju inte fångad.
Strindberg kunde formulera överklassens osynliga kedjor så de blev synliga
for offren. Man kan lyfta blicken, man behöver inte se deras syn, det
är rätt att göra uppror och kejsaren kan störtas från sin höga häst.
Man kan läsa medvetet och kritiskt — erövra Balzac till exempel!
I Mandu 1970 när vi gick i de väldiga stensalar som en gång varit
maktens boningar diskuterade vi detta. Vi hade bara varit i Sverige
några månader innan vi körde söderut mot Mandu. Under dessa
månader hade vi arbetat med det material vi samlat i Kina. Vi hade
kommit till Sverige från kulturrevolutionens Kina.
Kulturrevolutionen i Kina hade ställt riktiga frågor. Den hade inte
kunnat lösa dem. Den hade kört fast i mycket. Den hade slagit snett i
somligt. Några karriärister och intrigmakare hade surfat sig fram på
den, men den hade ställt de stora och avgörande frågorna. Nu när jag
skriver detta är det många som söker glömma den. Men den ändrade
Kina så grundligt att det är lika omöjligt att komma tillbaka till tiden
före kulturrevolutionen som det var för Frankrike att komma tillbaka
till 1788. Den ställde också nya frågor. Frågor som det kommer att ta
oss det kommande seklet att besvara.
Den tog konsten på djupt allvar. I diskussionen kring de frågor den
ställde blev det möjligt att förstå och förklara varför Forster, Orwell,
Fox och Russell uppträdde så som de gjorde när de lät konstnärlighet
och känslor styra sig. Kulturrevolutionen tog upp kampen också om
de tankar som sitter i bakhuvudet. Den bröt helt med Stalins konstsyn
som spred den fina litteraturen och den fina konsten utan att någonsin’
diskutera vad finheten gick och bar på.
Hettan dallrade i luften över Jahaz Mahal och när Sir Thomas Roe,
James I:s ambassadör till Jahangir, kom hit till Mandu då var han
blott ambassadör till ett främmande hov. Hans framgångsrika
ambassad blev inledningen till en utveckling som under adertonhundratalet
helt kom att slå oss i bojor och driva Indiens folk ut i svält och elände.
Men när de fattigaste och mest förtrampade reser sig då befrias vi ur
vår fångvaktarroll.
Debout! les damnés de la terre!
Debout! les foryats de la faim!
heter det i Internationalen i Eugéne Pottiers text. Res er! jordens fördömda!
Res er! hungerns fångar!
Vill man veta vad kulturrevolutionen egentligen innebär bör man
ta också nästa rad:
La raison tonne en son cratere.
Det dånar i förnuftets krater!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
