Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Den tjänande synen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det är här — i denna skärningspunkt — som vandringarna i
Vijayanagar — Segerstaden — och Bijapur — Segerstaden — blir så
märkliga. Båda dessa Segerstäder och gamla huvudstäder ligger
norrut i Karnataka. Den stat som förr hette Mysore. Vijayanagar var
huvudstad från trettonhundratal till sextonhundratal i det mäktiga
och feodala sydindiska riket. Nu är Vijayanagar blott ett vidsträckt
ruinfält. Det ligger strax bortom Hospet och därbredvid har floden
Tungabhadra dämts upp i ett av det moderna Indiens största
bevattningsprojekt.
Bijapur är en ännu avlägsen och sömnig distriktshuvudstad. 1883
gjorde britterna det till administrativt centrum och flyttade hit sina
kontor och upprättade en märklig stad mitt bland de stora
monumenten. Arkitekturen från brittisk tid kan närmast kallas
Brightonarkitek-tur. Ett slags adertonhundratalets pir- och nöjesfältsarkitektur mitt i
denna torra stad på Dekkan. Det är en fattig och förfallen stad. Sällan
har jag sett så rovgiriga rännstensgrisar som där. Håriga, svarta
bestar som försvarade sina kloaker mot varje hund eller människa.
Svinen härskade i denna Islams stad. Ty detta hade varit söderns
pärla, huvudstaden i det muslimska väldet Bijapur från år 1489 då
guvernören — Mahmud Gawans turkiske slav Yusaf Khan — gjorde
sig till härskare som Adil Shah till år 1686 då Aurangzeb erövrade
staden från den siste Adil Shah, Sikander.
I och för sig är städerna viktiga att besöka för sin arkitekturs och
sina stadslandskaps skull. Kupolen i Bijapur är också av sådan art att
jag suttit hela kvällar igenom och lyssnat till professor Elias Cornell
när han talar om den; den är ett ingenjörstekniskt mästerverk. Men
det helt märkliga blir att här vandrar vi i den kända och beskrivna
världen.
När jag lyfter blicken från skrivmaskinen i detta ögonblick ser jag
på andra sidan viken Gripsholms Slott. Tunga röda tegelmassor. Där
finns samtidigheten. Men det är också så att just Vijayanagar och
Bijapur beskrivs för mig i olika resenärers tryckta skildringar. Detta är
städer besökta och beskrivna. Och särskilt från 1500-talet och två
århundraden framåt möter oss skildrarna med normalitet. Ralph
Fitch var en äventyrlig herre och köpman men när han reser i Indien
på 1580-talet är det blott ett främmande land han besöker. Som
främling skulle han haft svårare äventyr om han sökt ta sig genom
Sverige och Finland 1584 och han hade knappast kunnat anteckna att:
Deras hus är av sten, mycket sköna och höga.
Ralph Fitch — liksom övriga dåtida resenärer — reser i främmande
länder men inte i en annan värld.
352
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
