Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXX. Nå vad med kapitalismen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2000 som arbetar här bär upp 20000 personer som på olika sätt är
beroende av bruket. Detta är den femte största industrin i Orissa;
bland de privata är bruket den näst största.
— Det har dock visat sig svårt att få utbildad och verkligt
kvalificerad arbetskraft hit, säger S. C. Jain. Den som har gedigen teknisk
utbildning föredrar att söka ett något lägre betalt arbete i storstäderna
eller deras närhet. De vill inte gärna till en så avlägsen landsända som
Koraput i Orissa även om de går utan arbete. Det gäller ju barnens
framtid också, menar de. Vi har en utmärkt skola här. Den är
nödvändig. De utbildade förstår betydelsen av utbildning och de bor i
städerna just för att kunna sätta sina barn i goda skolor och ge dem en
ordentlig start i livet.
— När man ser verkligheten utanför de 9 eller 10 procent som
sysselsätts i industrin blir bilden en annan. De 75 procent som arbetar
i jordbruket har sysselsättning 50 dagar, kanske 100 dagar om året.
De ställer kanske krav på ekonomiska förbättringar. Men om man går
till stammarnas folk, de som lever på en ännu mer primitiv nivå, så
ställer de inte ens krav. Antag att en man från en av stammarna far 4
rupier för 8 timmars arbete. Det blir lönekamp och löneförhandlingar
och hans förtjänst höjs till 8 rupier för 8 timmars arbete. Då arbetar
han fyra timmar och går därefter hem med sina 4 rupier. De befinner
sig utanför till och med de ökande förväntningarna.
— För övrigt växer inte efterfrågan på papper så mycket som man
trott. Förpackningsindustrins utveckling blir däremot vår stora
framtida möjlighet. Där växer marknaden snabbt. Den tillgodoser
städernas behov. Vad papper till trycksaker beträffar så beror det på hur
utbildningen påverkas av befolkningstillväxten.
I New Delhi någon månad senare diskuterar jag indisk ekonomi
med journalistvänner. Moder Teresa har varit i Europa och den
västliga pressen är fylld med bilder av svältande indier. Så är
skelettexport en av Indiens hårdvalutakällor också. Redovisningsåret 1978—
1979 tog Indien in 3 miljoner rupier på skelettexport. De går till
utbildningsanstalter i Europa och Nordamerika.
Men samtidigt hade den indiske handels- och stålministern Pranab
Mukherjee den 22 februari meddelat att Hindustan Steelworks
Con-struction Limited till de sovjetiska myndigheterna lämnat in anbud på
att uppföra ett stålverk i Nigeria och ett kärnkraftverk i Libyen.
— Vad skriver man om det i Sverige?
— Såvitt jag vet ingenting. Man spelar gitarr och sjunger om sin
längtan till vind och sol och igelkottar.
Ty i kärnkraftsdebattens Sverige var det aldrig någon större nyhet
att Indien vill uppföra kärnkraftverk för sovjetisk räkning i Libyen. I
338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
