Note: This work was first published in 1980, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Contributor Gun Kessle died in 2007, less than 70 years ago. Contributor Björn Bergström is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXX. Nå vad med kapitalismen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men också till de okvalificerade arbetena föredrar bruket arbetare
med åtminstone tre eller fyra års skolgång. Det är lättare att förklara
arbetsprocesserna för dem. Den nya och skinande stadens inflytande
når inte många meter bortom stadsgränsen.
På femtiotalet trodde man att det skulle bli en väldig efterfrågan på
papper i Indien. Inte minst på grund av den väntade
utbildningsexplosionen. 1958 lokaliserades bruket hit till denna utkant i det
avlägsna Orissa. Här i denna efterblivna stat skulle finnas råvara — bambu
— här skulle bli billig elkraft, här fanns tillräckligt med vatten, här
fanns järnväg.
Järnvägen fungerar. Sedan två år tillbaka finns också direkttåg till
New Delhi. Men med energin är det problem. Flera industrier har fått
stänga på grund av energibrist. Råvaran börjar bli knapp också. Nu
skulle man inte bygga ett pappersbruk som till hundra procent var
beroende av tillgången på bambu.
Det är delstatsregeringen som äger skogsmarken. Den lämnar åt
entreprenörer att skaffa fram bambu. De är intresserade av snabba
förtjänster. De bryr sig inte om återväxten. Entreprenörerna
rovhug-ger. De har sina sexmånaderskontrakt och längre än så sträcker sig
inte deras ansvar. Men återväxten tar mellan sex och sju år.
Rovdriften ger svåra problem med erosion och annat. J.K.-gruppen har bett
regeringen åtgärda frågan. Antingen far regeringen själv ta ansvaret
för återväxt och skogsvård eller också bör skogen säljas eller
arrenderas ut på lång tid till pappersbruken som kan vårda den. Men hittills
har varken den centrala regeringen eller delstatsregeringen tagit upp
frågan. Så ser industrin det. Just nu är det också stora strejker i
skogen. Bambuhuggarna strejkar mot entreprenörerna för högre lön.
De hävdar att skogs tjänstemännen är korrupta och samverkar med
entreprenörerna i rovdriften för mutors och profiters skull.
De data som regeringen i Orissa presenterade för J.K.-gruppen när
bruket skulle lokaliseras hit har visat sig oriktiga. Vattnet sinar.
Antingen tvingas bruket stå stilla tre månader om året eller också får
utbyggnadsplanerna skrinläggas. Men då förblir bruket av en
storleksordning som i längden gör lönsamheten tveksam. Grundvatten att
hämta upp finns heller inte i större mängd. Nu flyter ett elakt avlopp i
det som enligt planerna skulle varit flod. Fabriken tar allt vatten som
finns. Till och med den vackert anlagda botaniska trädgården har
börjat torka bort. Det Robert Owenska runt bruket flagnar ty
vattenbristen tilltar i takt med att skogarna skövlas och någon politisk
möjlighet att förändra situationen finns inte inom synhåll. J. K. Paper
Mills rationaliserar och experimenterar för att blanda upp bambun
med annan råvara och spara på vattnet men öka produktionen. De
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
