Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands nittonhundratalsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506
1 ‘ ‘–HåJlÅÅA t l t
ditt öde,
din ära.
Den största delen av Mörnes lyrik efter Döda år är dock fram-
sprungen ur helt andra upplevelser. Han har befriat sig från den
upprivande bitterheten i denna samling och i huvudsak åtminstone
nått fram till en stilla resignation i ensamheten, som breder sig kring
Mitt liv, så armt på dåd och bragd,
så rikt på tomma stunder,
som veken brinner det,
som veken svinner det
och går i evighetens måttlöst stora mörker under,
Ej av
ty kärlekens källsprång är bottenfruset.
Ej av kamplystnad,
ty kamplustens flamma är slocknad.
I trohet blott
mot svenskarnas heliga lag
att land skall byggas
på vankfri heder:
livets grund i evig tid!
Söner, som du föga älskar,
trotsa
värna
heter det i inledningsdikten. Här finnes varken den friska ungdom-
ligheten i Rytm och rim eller det eggande stridbara i Nya sånger
och Ny tid. I stället har Döda år något lågmält och inåtvänt, som
sedan blir bestående i det mesta av hans diktning. Också landskapet
färgas av hans stämning. Havet lyser icke längre i solsken utan det
ligger höstgrått eller i kvällsskymning. Området för hans naturdikt
har emellertid utvidgats genom att han nu — som i de av Österlings
Arets visor influerade Tre skymningsdikter — även upptar kust-
bygdernas inlandslandskap.
Mörnes politiska intressen hade dock icke slocknat. I självständig-
hetsrörelsen under världskriget tog han ivrig del, men framför allt
var han verksam för att väcka det svenska nationalmedvetandet hos
Finlands svenskar. Hans politiska diktning är dock icke under dessa
senare år rik — han samlade det mesta av den i Offer och segrar
(1918). Den bäres icke av någon optimistisk tro på finlandssvens-
karnas framtid, men den bäres i stället av en fast tro på deras histo-
riska uppgift, hur hetsigt än finnarnas hat mot dem flammar. Fin-
land, som står på undergångens brant, skall dock leva tack vare dess
svenskars insats, förklarar han i Den stora ofreden, diktad under de
rödas härjningar hösten 1917:
i
V-
kärlek,
1 o
■t
"i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
