Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans dyrkan av livet får en brännande hets genom medvetandet
°m dess förgänglighet och genom motsatsen till mörkret och tom-
heten, som omsluter det. I en av sina ståtligaste dikter, i De visa
°ch de fåvitska jungfrurna, prisar han i Nietzsches och den unge
Heidenstams anda dem, som slösande skänka livet fullhet och rike-
dom. I sina starka ögonblick diktar han hymner till upplevelsens
intensitet:
Om lust, om smärta! Lika gott! Allt liv
blott tvenne klara högtidsflammor äger,
allt annat blott är mulet tidsfördriv,
men deras sken re’n blänkt mot barnets läger.
Den ena det är nöjets bröllopsljus,
den andra smärtans röda offerlåga:
för båda brinner lika väl vårt hus
till aska ned med ljuv och dödlig plåga.
Jag läppja fått vid nöjets bägarrand,
men dricka rusigt djupt ur smärtans kanna.
Nå, lika gott! Mitt hus står dock i brand
och lugnt mot döden räcker jag min panna.
(Mardi-gras.)
Men oftare känner han sig dock som den utestängde, som lidelsefullt
trånar till det liv han ser på avstånd. Han är skrivaren, som »begra-
ver i guld på grått pergament — min vårdröms hopplösa låga», han
ar munken, som blott i fantasien upplever allt det stora och vilda
han längtar efter. Och liksom han alltid bakom livet ser förintelsen
vet han också, att lyckoruset följes av leda och tomhet:
Monika, moder, med bitter råga
livet har bräddat var dryck på mitt bord.
Mannen och kvinnan lika mig plåga,
led är min läpp på kyssar och ord.
Långt från det levande livets färd
längtar jag hem till din slocknande härd.
(Monika.)
Denna leda växer hos honom ibland till en känsla av vämjelse för
^et egna jaget, som, hur litet kristet den än i grunden äger, dock
skänker honom varm sympati för en uppbyggelseförfattare som Thomas
a Kempis och som låter honom söka uttryck för sin pessimism i ord
Och bilder präglade av de kristna syndföreställningarna. Så inrymmer
hans dikt alla de motsättningar, som format hans apostrof till livet i
Sang före natten:
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
