Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Det betydde dock
Men det verk han höll på med
. Det var Mäster
I detta styckes tillblivelsehistoria återspeglar sig en god del
va och himlens absoluta intighet», lärde honom att allt i grunden var
»det var förebudet till den tankens anarki, som sedan skulle slå ut,
ne se». Men de nya revolutionerande tankar, som från alla håll trängde sig på
nom, segrade dock icke med ens, utan hade en kamp att bestå mot den idealism
c 1 den kristendom, som ännu lågo på bottnen av hans sinne.
Som diktare framträdde Strindberg nästan alls icke för allmänheten Mäster
under dessa Stockholmsår före hans äktenskap. <)lof-
lcke att han övergivit författandet. T’
rönte ständig motgång, så att det icke slapp fram.
Olof. ]■ -
av Strindbergs andliga utveckling under sjuttiotalet, som Martin Lamm
lngående och skarpsinnigt visat.
Ranken på ett skådespel om Olavus Petri förde Strindberg med sig
ran Uppsala. Tiden var övertygad om att dramats förnyelse skulle
ve genom det historiska skådespelet, och i decennium efter decennium
la e svenska författare fåfängt arbetat på att skapa verket, som skulle
uPpfylla dessa förväntningar. Strindberg hade varit inne på området
Hermione och i Den fredlöse, men nu kände han sig mogen att
Pa nagot förmer än dessa lärospån. Sommaren 1872 bodde han
» o Pa Hymendö i Stockholms skärgård, och där fullbordades under
tVa sommarmånaders stilla, regelbundna, sunda liv, utan dryckenskap»
Pr°saversionen av En avfälling — det var dramats första namn.
°rt intryck. Han godkänner entusiastiskt Brandes’ påstående, att den nordiska
■tteraturen stannat i en reaktion mot upplysningstidens radikala idéer, ur vilken
en verkligt moderna europeiska litteraturen redan hade frigjort sig, och Kierke-
gaard och Brand, som ännu nyligen varit Strindbergs gudar, te sig nu för honom
som de sista, avslutande gestalterna i ett gånget tidsskede. En lika ingripande
etydelse för honom fick Buckles Civilisationens historia i England; ur den till-
agnade han sig övertygelsen att historien lika väl som naturen är underkastad
naturlagarna och att sanningen, även den religiösa, är något relativt, så att varje
1 antager den sanning och den religion den måste antaga — dagens sanning
ar för den föregående tiden kätteri och för den följande vidskepelse. Brandes
och Buckle blevo för Strindberg och för den generation, som följde närmast efter
onom, invigningen i den radikala och positivistiska världsåskådning, som var
grundvalen för den nordiska naturalismen och för det svenska åttiotalet; »verkan av
asningen av Buckle — blev den, att Johan (Strindberg) ville ställa bekant-
apen med densamma såsom en propylé till sitt medvetna liv», säger han i
Janstekvinnans son. Ungefär samtidigt gjorde han även bekantskap med Eduard
on Hartmanns pessimism, som ytterligare bidrog till att hos honom inskärpa en
anisk världsåskådning och en realistisk, resignerad uppfattning, enligt vilken
. galler för människan att icke lita till några högre makter utan taga smärtan
världen som ett faktum och fördriva den så gott man kan. Och slutligen räknar
trindberg själv till den litteratur, som medverkade till hans nya världsåskåd-
lng, de amerikanska humoristerna, Mark Twain och Bret Harte: de lärde honom
•hvets relati
$bosch» -
de * “■* Hl* UV11 ko.nrv.wio 011011x1, OU111 DUUO11 3KUUC Old Ul,
var bokslutet med den gamla världsåskådningen, nerrivningsarbetets begyn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
