Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lyrik och versepik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lust är jag förtrogen och folkets ve jag delar helst.» Han medger, att
han hårdhänt gripit i lyran, men »Herren själv, om rätt man granskar,
världsharpan spelar utan handskar».
Och nu, förr än mitt knä jag böjer
Med nacken sträckt åt maktens band,
Förr än jag vid dess tröskel dröjer
Och bettlar bröd utur dess hand,
Förr går jag fattig kring all världen
Och sjunger mig till bröd på färden.
Strandberg var som de flesta unge män vid den tiden gripen av
de något dimmiga och abstrakta frihetsidéer, som tagit sig ett uttryck
i 1830 års revolution, och republiken tycks även för honom hava skim-
rat i ett idealt ljus. Men hans frihetssinne hade alltid ett komplement i
hans varma patriotism. Republikanismen och förtjusningen för Karl XII
gingo väl icke riktigt ihop, och innerst fanns också hos honom ganska
mycket av den urgamla svenska kärleken till konungen. Denna kom-
mer fram i några av hans första dikter i samlingen, där förenad med
en lika varm och ärlig demokratism. Så i den vackra hymnen Ur
svenska hjärtans djup. Mera allmänt bekant torde blott dess första —
och minst lyckade ■— strof vara. Det är i de följande, som tanken ut-
vecklas: en konung, som värnar »folkets majestät», en, som lyft av
sig kronans tvång och kämpar — tydligen mot arvfienden — i spetsen
för de blå och gula skarorna. Till sist tonar denna hyllning ut i en
strof, som har något av den trohjärtade karolinska psalmens klang.
Du himlens Herre! Med oss var,
Som förr du med oss varit har,
Och liva på vår strand
Det gamla lynnets art igen
Hos sveakungen och hans män,
Och låt din ande vila än
Utöver nordanland!
Republikanismen hade nog aldrig suttit synnerligen djupt hos Talis
Qualis, och då Oscar I i mars 1844 bestigit tronen, troddes tämligen
allmänt, att regeringen nu skulle slå in på en liberal politik. Det
var detta nya, folkliga konungadöme, som Strandberg hyllade i sin
vid universitetets fest den 5 december 1844 med anledning av tron-
skiftet skrivna dikt. Samma tanke kommer ock fram i hans på Oscars-
dagen 1845 upplästa Till Konung Oscar. Sången — börjar dikten
— träder vardagsklädd inunder kungligt tak. Han är ej van vid hovets
galakläder.
523
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
