Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEGNÉR
Tegnérs gustavianska anor.
Nyromantiken började såsom en kamp mot den
eftergustavianska poesien. Mot den rent gustavianska,
särskilt mot Kellgrens förromantiskt färgade senare
diktning, ställde den sig i det hela sympatisk, ehuru den
ogillade den gustavianska tidens materialistiska och
utilistiska upplysningsfilosofi och ej heller delade dess politiska liberalism.
Men denna gustavianska tid tillhörde det förflutna, och den smak, som
det gällde att utrota, var den eftergustavianska. Det fanns
emellertid bland det yngre släktet, bland nyromantikernas egna samtida,
en man, som till hela sin naturell var en efterboren gustavian,
Kellgrens verklige arvtagare, och det var han, som — sedan han funnit
sig själv — blev nyromantikens farligaste fiende och som förmedlade
övergången från upplysningen till liberalismen. Det var Tegnér.
Ännu i den sista stora dikt, han skrev, Kronbruden, säger han om
»bispen i Växiö»: »Glaset var som han själv en gustavian», och
ingen har varmare än han hyllat den tid, »uti vars solskensstunder
min barndom föll». Nästan alla de för gustavianerna karakteristiska
dragen återfinnas, om än romantiskt modifierade, hos honom och
skilja honom å den andra sidan från nyromantiken. Han var, under
sin ungdom och sin krafts dagar, fylld av ett politiskt frisinne, som
erinrar om Kellgrens och som bjärt strider mot den reaktionära
nyromantiken samt överhuvud mot hela strömningen under den heliga
alliansens tid. Likaså hade han innerst, särskilt gent emot
nyromantikens metafysik, icke så litet av samma skepticism som 1700-talet,
och i sina brev, i vilka han kan vara mera öppenhjärtig, yttrar han
sig om teologi och dogmer i ordalag, som äro så respektlösa, att de
i det fallet föga stå efter den Kellgrenska tidens. Också sitt
prästerliga ämbete tog han snarast i den gustavianska stilen, såg det,
av breven att döma, i huvudsak ur ekonomisk synpunkt, och av de
åtföljande plikterna fäste han sig mest vid de kulturella, under det
han stod ganska främmande för den av nyromantiken inledda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0593.html
