- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
448

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ovillkorligen tillerkännas den högsta belöning, som akademien kunde utdela. Geijers stil
var icke blott ypperlig — det kan ifrågasättas, om han någonsin nått högre —
den var även ny. Den var varken Lehnbergs eller Thorilds, utan den nya tidens,
realistisk, klar, varm och i högsta mening vältalig, och på den, som icke
förbenats i sina idéer om stil, bör den då hava verkat mera medryckande än den nu
kan, då en dylik stil icke längre har nyhetens tjusningskraft.

Formen är den, som mest tilltalade Geijer: en mänsklighetens
historia i stora drag, så att säga i fågelperspektiv, en metod, som
han lärt sig redan av Neikter och som han återfunnit hos de flesta
av de nyare författare, han läst. Metoden hade sina vanskligheter,
och dem undgick ej heller Geijer. Den nyromantiska ironi, som han
återfunnit i medeltidens diktning, uppträder först med renässansen,
med Ariosto, vilken av Geijer i likhet med alla nyromantiker hänföres
till den mycket svävande »romantiska» perioden. Dit för han också,
som det tyckes, Shakspere. Till renässansen åter hänför han
borgerlighetens framträdande, de befästade städerna m. m., vilka tillhöra
medeltiden, och inom »begreppets tidsålder» gör han ingen skarpare
skillnad på renässans och klassicitet. Det hela är onekligen en
konstruktion, ehuru en genial sådan.

Det nyromantiska i Inbillningskraften.



Blanck har utförligt och skarpsinnigt analyserat prisskriften och
därvid kommit till det resultatet, att Geijer »fördomsfritt och vidsynt
tillgodogjort sig det bästa och mest bestående i det föregående
århundradets tankevärld och att han stod i direkt beröring med sin
tids allra längst framskridna åskådningssätt». Utan tvivel är detta
fullt riktigt. Men det synes mig, att man här kan lägga tonvikten
något olika. Visserligen uttalar Geijer ingen allsidig förkastelsedom
över det föregående århundradet, men just genom sin måttfullhet är
kritiken mera dräpande än den, som lästes i Polyfem och Phosphoros,
och i sak går den i samma riktning. Av 1700-talets kulturinsatser
har han tillgodogjort sig de förromantiska och nyhumanistiska, men
knappt de andra, och över dess utilism och ensidiga rationalism
uttalar han en sträng förkastelsedom — i denna punkt alldeles
samstämmande med nyromantikerna. Avhandlingen är också, så vitt jag
vågar döma, en romantisk programskrift. Romantikens betydelse var,
att den hävdade fantasiens rätt, särskilt inom poesien, och detta är
själva huvudtesen i Geijers skrift. Det är visserligen sant, att han
här ej följde Friedrich Schlegel, som inom moralen uppsatte
fantasien, nycken, godtycket som den enda etiska principen. Det är också
sant, att han alltid stod avvisande mot det rena fantasteriet i
Almquists diktning. Men i bägge fallen sammanhängde detta med hans
strängt sedliga karaktär och väl även med hans skarpa huvud. Icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free