Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att han ej kunde infinna sig vid sammanträdet. Vare sig sjukdomen var verklig
eller blott diplomatisk, undgick Leopold därigenom obehaget att belöna en skrift,
som så stred emot hela hans åskådning. Akademiens alla övriga närvarande
ledamöter förenade sig däremot om att tilldöma skriften det stora priset, och vid
nästa sammanträde, den 6 december, var Leopold lyckligtvis åter frisk.[1]
Rosensteins ståndpunkt var i själva verket oangriplig. Så vida akademien ej på grund
av författarens filosofiska ståndpunkt ville ogilla prisskriften, måste den
[1] Måhända bör Geijers och Leopolds förhållande till varandra vid detta tillfälle
ses i samband med ett annat, två år senare. Geijer sökte då det gustavianska
stipendiet, som bortgives av Svenska akademien. De sökande voro fyra, och av dem
uppfördes Geijer av inspector stipendii, professor Fant, i första rummet, och i det fjärde
ställde Fant dåvarande studeranden Johan Henrik Schröder. Akademiens majoritet, till
vilken Leopold hörde, gick emellertid från inspektors mening och utnämnde Schröder.
Såsom skäl anfördes dels behovet, dels Schröders »fallenhet till de historiska samlingar,
som äro stipendiaten ålagda», dels att Geijer möjligen kunde göra sig hopp om en
befordran till professor. Skälen äro onekligen egendomliga. Den lönlöse docenten Geijers
»behov» var lika stort som studenten Schröders, hans historiska samlingar voro
antagligen både större och rikligare än Schröders — Geijer höll just då på med samlingar
i riksarkivet till Karl X:s historia — och skulle en person bliva inkompetent till ett
stipendium, därför att han i en framtid möjligen kan bli professor, skulle alla
hoppgivande unge män gå miste om stipendier. Det verkliga skälet bör därför gärna hava
varit ett annat. Adlerbeth och Rosenstein, med vilka Wetterstedt förenade sig, röstade
däremot på Geijer.
Genom Jacob Adlerbeth tycktes Geijer hava varit väl underrättad om akademiens
förhandlingar, även om de yttranden, som ej synas i protokollen, och i ett brev till
fästmön, i december 1812, skriver han: »Svenska akademien har gått mig förbi i
bortgivande av sitt stipendium, och en ung student har i stället fått det. För mig hava
endast Rosenstein, Adlerbeth och Wetterstedt röstat. Leopold (som alltid varit mig led,
jag vet ej varför), Blom, Fleming och de övriga närvarande hava överröstat dem....
Det är tydligt, att herrar academici och Leopold i spetsen för dem anse mig såsom en
anförare för hela den nya sekten, ehuru jag aldrig på minsta sätt deltagit i deras
strövtåg. Men jag har befattat mig med den nya filosofien, jag tyckes ej vilja svärja på den
gamla slentrianen, och så ont samvete ha de, att detta är nog skäl till fiendskap,
isynnerhet som de ej kunna neka mig talang. Man ser emellertid, huru små själar stundom
titta fram ur stora reputationer.» Även hans psalmer hade blivit klandrade, och jag
begriper väl, »att de skulle vara vidriga för Leopold, som nu är ett så gammalt
petrifikat av hovpoet, att han säkert skulle anse det oanständigt att stiga in i himmelriket,
om ej pudrad och chapeau bas».
I Svenska akademien kom Geijer ej in förr än 1824, och att döma av Tegnérs
brev var det Leopold, som hindrade hans inval. Att han då invaldes, berodde på
Tegnérs energiska agitation. Vad har man — skrev han till excellensen Fleming —
»med skäl emot honom? Hans fosforism? Det är ett rysligt ord, men vad saken
angår, så torde flera av akademiens ledamöter ej alldeles kunna frikänna sig därifrån....
Hagberg har rått mig att skriva till Leopold. Därpå vunne jag troligtvis ett artigt svar,
men saken ingenting. Ett ord däremot av Ers excellens till den gamle sångaren tror
jag skulle bli avgörande.... Leopolds röst är av mycken betydenhet i avseende på
det starka eko han har.» Denna gång ledde Tegnérs diplomatiska manöver till avsett
resultat, Leopold böjde sig för excellensen, och Geijer blev enhälligt invald.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0531.html
