Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då skall en tärna, frisk och glad
Som vårens gyllne morgontimma
Sig närma till min lägerstad
Vid aftonrodnans bleka strimma.
Och medan sakta dit hon går,
Skall västan kring dess slöja kryssa
Och fläkta hennes mörka hår
Och hennes rosenkinder kyssa.
Må häpen vid min grav hon stå,
En andaktstår i ögat ile,
Och bävande hon viske så:
I ro den ädle skalden vile!
Då skall i gravens svarta mull
Min aska än av vällust spritta,
Och anden, öm och smäktansfull,
Ur blåa himlar nedertitta.
Lidner är överhuvud den gustavianske skald, som avsatt de djupaste spåren i
Stagnelius’ författarskap, och en annan dikt, Midnatten, också från 1813, börjar
med ett rent Lidnerskt anslag:
Fåfängt Natten i sin mörka skrud
Helig rysning kring naturen bjuder;
Fåfängt midnattsklockans dova ljud
Från det gråa kyrkotornet ljuder.
Natten bävar, dagen bräcker,
Fosfor över havet 1er,
Morgonrodnans gyllne lågor
Föda snillet i mitt bröst;
Sångens rökelse min röst
Andas genom luftens vågor.
När dagens härold nyss sin rosenprydda char
Med purpurfålars spann kring Österns skyar svängde etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
