- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 5. Romantiken /
195

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsala-romantikerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han lika litet som de andra nått, och den dunkla mystik, som fyller dikten, är
den nyromantiska skolans, ej folkpoesiens. En annan dikt, Nordländarns
minnen, är likaledes hållen i folkvisans tonart, med dubbla omkväden, men är så
dunkel, att den knappt kan förstås, även om man läser den novell — av
Palmblad — i vilken den ingår.

I själva verket låg denna mystik alls icke för Hedborn; det var
den nya skolans teorier, som behärskade honom, och han var här
blott en imitator. Hans egen, naturliga begåvning låg åt ett helt
annat håll, och varken Valerius eller Atterbom passade honom som
mönster. Först i den Vaggvisa, som trycktes i 1813 års kalender,
har han funnit sig själv. Det var barnets värld, han kunde skildra,
enkelt, naturligt och naivt:

Ute blåser sommarvind,
Göken gal i högan lind,
Mor hon går på grönan äng,
Bäddar barnet blomstersäng,
Strör långa rader
Utav ros och blader.
— — — — — — — — —
Snart är liten kind en man,
Gångarn grå då sadlar han,
Tager brynja, svärd och spjut,
Och i kamp han rider ut,
Spänner sitt bälte,
Strider som en hjälte.


Dikten skrevs antagligen på sommaren 1812, då Hedborn
tillsammans med Palmblad och Atterbom företog en resa till hembygden,
varunder de gästade Leonhard Rääf på Thomestorp. Från sitt
svårmod var han ännu ej botad, men han hade ljusa mellanstunder, och
under en av dessa tillkom hans mest populära dikt. Bland de vänner
— skrev Rääf till Livijn — »som i sommar besökt mig, äro
Atterbom och Hedborn i en olycklig belägenhet och som måste bedröva
var och en, som känner deras värde. Båda äro ömkliga till kroppen,
mera till själen... Hedborn har friska stunder, mellantider, då
han riktigt rasar, och han hade författat en vaggvisa i gammal stil,
ett av de vackraste stycken, jag någonsin hört.» En annan dikt, som
offentliggjordes först i 1820 års kalender, Regnbäcken, har också
något av denna barndomens poesi, är fri från det nyromantiska dunklet,
nästan i Dahlgrens stil. Regnbäcken skildras såsom en liten yster
pilt, som börjar med att åka kana ned för fjället, som bygger sig
dammar av flarn och strå, som på ängen, som han springer förbi,
får sig en blå kjortel med blommande prickar och till sist förlorar sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free