Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Atterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tackar Gud, att han har fått fullborda sitt värv. Han är »fullkomligt
försonad», nöjd att vara blott en ton, ett blomster, av vars doft och
färgprakt andra vederkvickas, och han »går, glad och modig i denna
förtröstan». Men trots detta kan han dock ej bortjaga en »fläkt av
trånad och saknad», och Atterbom måste hava känt, att Deolätus
dock fortfarande stod utanför det verkliga livet. De verkliga
människorna voro de, som rörde sig därinne i de upplysta
bröllopsgemaken, men för drömmaren, som från den skumma slottsparken
betraktade dem, tedde de sig såsom ett skådespels diktade gestalter. Han
och de voro fortfarande varelser av olika art, och det hela slutar
därmed, att Deolätus drager bort — varthän och till vilka öden, veta
vi ej.
Lycksalighetens ö.
I det otillfredsställande i denna blott teoretiska lösning av
problemet hava vi nog den djupaste orsaken till, att Atterbom efter
hemkomsten lät utkastet ligga och i stället i Lycksalighetens ö tog upp
problemet från en annan sida.
Sagomotivet om lyckolandet, där århundraden förflyta såsom
timmar, är ett bland de mest spridda och återfinnes i flera folks
diktning. Inom Västerlandet möter det oss i en fornfransk lai,
Guingamor, även i fornirisk diktning och senare i en folksaga, som madame
d’Aulnoy lade in i sin 1690 utgivna roman Histoire d’Hipolyte, comte
de Douglas, vilken 1746 översattes till svenska. I den formen blev
sagan dock ej vidare bekant, och den svenska folkboken synes utgå
från en något olika fransk text. Dess titel är: »Lycksalighetens ö,
föreställd uti en skön historisk dikt, som wisar deras fåfängelighet,
hwilka söka at winna den rätta lycksaligheten här i werlden, samt
huru tiden och afwunden alt til intet gör, ehuru stort nöje man
tycker sig hafwa ärnådt. Mycket nöjsam och lustig. Tryckt nu
nyligen.» Som härav synes angives intet tryckår, men detta torde
hava varit omkring 1770. Denna folkbok var Atterboms enda källa,
ty lika litet som vid Fågel blå kände han det franska originalet.
Redan 1811 hade han, såsom vi minnas, kommit på tanken att
dramatisera detta ämne. Då hade likväl Lycksalighetens ö skjutits i
bakgrunden för Fågel blå, som sysselsatte honom även i Rom och
strax efter hemkomsten. Men på hösten 1821 övergav han plötsligt
Fågel blå och kastade sig i stället på det andra ämnet. Här
arbetade han raskare, och i slutet av året hade han redan det första
»äventyret» färdigt. I början av 1822 hade han hunnit ett stycke
in på det andra, och på våren 1823 var första delen färdig och den
andra påbörjad. Färdigtryckt blev denna första del 1824. Den
andra följde 1827.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0164.html
