Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stridens följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Järta i Odalmannen upprepade den gamla beskyllningen, att den nya
skolan ringaktat den gustavianska vitterheten, kunde Atterbom och
Palmblad i Swensk Literatur-Tidning med full rätt svara, att de alltid
beundrat denna såsom »en i sitt slag skön blomma av mänsklig
själsodling, men därvid bör man besinna, att de yngre vitterhetsidkarnes
kamp icke fördes mot blomstringen av denna blomma, vars
blomningsdagar redan före denna kamp tillhörde en historisk förflutenhet, utan
mot vissningen, som tycktes ha för avsikt att göra sig till permanent
och uteslutande blomsteregenskap».
Nyromantiken och goticismen.
En punkt, som särskilt förtjänar beaktande, är nyromantikens
förhållande till den fornnordiska litteraturen. Hammarsköld och Livijn
tyckas tidigt hava riktat sin uppmärksamhet åt detta håll, och redan
1805 skrev den senare: »Jag funderar mycket på en opera, där jag
kunde frambringa våra nordiska gudomligheter och där alla baletter,
förändringar m. m. skulle framkomma såsom syner genom den s. k.
sejd eller sjudning, ett slags trollsätt lika med det, som du finner i
Shaksperes Macbeth», och nästa år talar han om, att han tänkte
studera »alla möjliga gotiska sagor». Han ville skriva en opera, »ej
Quinaultisk utan gotisk», men — fortsätter han — »hur skall jag
överkomma en avskrift av 3:dje delen av Uppsala-eddan, som innehåller
deras metrik och poetik». Hammarsköld å sin sida berättade, att han
studerat Hervararsagan och Herrauds och Boses saga. »Hjalmars
dödssång är sant elegisk... Angantyrs tal, sedan han med det
fördärvliga Tirfing mördat sin broder, är ett mästerstycke. Det är
jämförligt med kören i en grekisk tragedi.» Att du — svarade Livijn —
»studerat våra gamla götiska sagor, fägnar mig så mycket mera, som
det skall bliva mitt första studium med tiden, ty jag finner det
oförsvarligt, att våra vitterhetsidkare så alldeles försumma den forna
svenska vitterheten». Kort därefter omtalar han, att han börjat med
»gamla götiskan. Det är ett gudomligt språk, men jag ser, att jag
ej innan midsommar kan däri ernå den fullkomlighet, som fordras
för att riktigt översätta så gudomliga stycken.» Lings rent götiska
dikt Gylfe förekommer redan i det första häftet av Lyceum och hade
av Hammarsköld mottagits 1809 — således före det götiska
förbundets tid.
Som barn hade Atterbom läst Heimskringla och Vilkinasagan, men
under Auroratiden tyckes han ej hava fortsatt denna läsning. Att
hans uppmärksamhet då kom att riktas på nordisk mytologi och
därigenom på den fornnordiska diktningen, berodde tydligen därpå, att
han — säkerligen genom något uppslag från Tyskland — ansåg sig
kunna läsa ut schellingianism i den nordiska gudaläran. Redan av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:53:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/5/0124.html
