Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berch och Wallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prediksord. Buteljörsmaten[1] reser sig opp och börjar sin aftonsång. Hans
ingång är: kommer hit och dricker», och den predikotexten senteras
av församlingen vida bättre än de vanliga prästernas: Vakter eder
för svalg och dryckenskap. »De få nog — tillfogar Wallenberg —
till att kunna bli glada, men för litet till att kunna krakela. Vore jag
i mitt moraliserande lynne, så skulle jag önska, att alla kalas på
landbacken inrättades på samma fot. Ty det är ömkligt, att en värd
vill mäta sin heder efter gästernas större eller mindre rus» —
reflexionen bör uppmärksammas, ty den visar, att skeppsprästen på
Finland och kyrkoherden i Mönsterås icke voro så olika, som de
först kunna förefalla.
Sitt goda lynne från Uppsala tunnor hade Wallenberg tagit med
ombord. Först började han att till kamraternas nöje utge en
veckotidning: Swedenborgska posten. Den bestod »uti varjehanda
politiska och historiska underrättelser från Europa, vilka meddelades
mig av några tjänstfärdiga andar». Men då varken herr assessorn
i Sverige eller hans andar här på skeppet njuta
skrivfrihetsförordningen till godo, så måste verket stanna efter två nummer.
Men »mitt exempel satte pennorna i gång. Bläckslussarna öppnades,
och hela floder av vitterheter översvämmade både bänkar och bord.
Den ene utgav en Neptuni spion, den andre fägnade oss med
Finska posten. Somliga brevväxlade på rim, somliga började
skriva romaner. Ingen namnsdag, ingen födelsedag undslapp oss
utan lyckönskningar.» När man tröttnat på detta, kröp en ny
Fenix ur askan, och man bildade ett vitterhetssällskap under namn
av Runio sacrum, vars sekreterare Wallenberg blev. Ledamöterna
hade sina bacchanaliska pseudonymer, såsom Johan Krogskylt,
Peter Kallsup o. s. v., och stadgarna voro stränga: »Må ingen
uteblifva, tå han af vaktmästaren kallad är, vid två boutellers vite
första gången och dubbelt opp den andra. Är han sjuk, böte
en topp socker för sin sjukdom. Nu smädar en ledamot en annan.
Sker thet i prosa, plikte som för uteblifvande. Sker thet i vers,
vare saklös. Såsom dryckekaret med influtna böter underhållas
bör, alltså åligger hvarjom och enom föreskrefne punkter stundom
att öfverträda.» Sällskapet hade vittra pristävlingar, dikter av en
mycket mustig art insändes, och det kanske värsta poemet erhöll
priset, »som bestod uti åtta glas bischoff».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
