- Project Runeberg -  Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden /
439

(1926-1932) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade diskussionen fått ett förnyat liv. Voltaire, som förut anslutit
sig till Pope, slog efter denna katastrof fullkomligt om och skrev nu
sin ryktbara dikt: Sur le désastre de Lisbonne. Ungefär samtidigt tog
fru Nordenflycht upp ämnet i ett ode. Bland hennes böcker funnos
både Leibniz’ Théodicée samt Popes Essay on man, såväl på engelska
som på tyska. Huruvida hon ännu hunnit läsa Voltaires dikt, är
tvivelaktigt. Hon berör väl också jordbävningen i Lissabon, men
denna var ju ett allmänt samtalsämne.

Till utgångspunkt för sitt ode har hon tagit några verser i Exodus.
Moses hade bett att få skåda Herrens härlighet. Men Gud sade:
»Du kan icke se mitt ansikte, förty ingen människa, som mig ser,
kan leva». Dikten börjar med en bön, som är sprungen ur skaldinnans
innersta, ur hennes outrotliga behov av klarhet: Du makt, du
varelsernas källa, du tids och världars upphovsman, låt mig din
härlighet få se. Naturen predikar väl för oss, att du är stor och
mäktig, men ho kan säga: Herre, vad är du? Vad var du, förrän
tiden var? Vad blir du, när allt tager en ända? Har du sträckt
dig till tid och rum? På alla dessa frågor finner jag intet svar,
och jag bävar.

Skall då för oss en sanning gömmas,
Som närmast rör vår sällhets grund?
Skall tanken till en vila dömas,
Som ökar hennes plågostund?


Din höghet, varom naturen talar, din allmakt, som förnuftet inser,
kan dock ej hugsvala mitt hjärta! Jag befinner mig såsom på ett
hav. På avstånd ser jag väl en präktig strand. Men vad har detta
för värde för mig, då storm och vågor svalla över mig »och aldrig
jag kan hinna land»? Himlen förtäljer väl ditt lov,

Men jorden dock med grymhet sväljer
De barn, hon i sitt sköte haft.
Dem intet värn mot faran bärgar.
Ett gruvligt ögonblick förhärjar
De usla liv till tusental.
Är ingen hjälp i nöd förordnad?
Är mänskoliv ej i din vårdnad?
Mitt lov förbyts i suck och kval.


Fattades dig ömhet eller fattades dig makt att göra jordens åbor
sälla? Varför skall vårt liv vara en blandning av ljus och mörker,
av sant och falskt, av ont och gott?

Så lyda frågorna, som endast få ett nödfallssvar. En gång — så
slutar dikten — skola vi dock få skåda ljuset. Den trängtans eld,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free