291 (Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skärrade som en spånrock. Vulcani bleke skjortgossar dundrade
och släggade med mer än handkrafter långt bort vid hamrarna,
intill dess vi kl. 11 om natten kommo fram till Norum.» Vid
mitten av augusti kom han tillbaka till Uppland: »Hösten hade
allt ifrån Fällingsbro stadigt visat sig för våra ögon. Skogen stod väl
grön, men allvarsammare än om sommaren. Mark och ängar voro
väl gröna, men utan blomster, ty de förra hade fänaden och de
senare hade lien förraskat. Åkrarna stodo fullsatta med gula
skylar, och den gulaktiga stubben efter säden var isprängd med grönt
ogräs. Diken stodo fulla av vatten efter den våta sommaren, och
den myckna brunskäran gjorde dem gula. Vägarna betäcktes på
sidorna med persicaria acri, som nu begynte rodna och sloka med
axen. Lantmannen var ute överallt i fullt arbete. Somliga bönder
slogo av säden med lien, under det deras kvinnfolk, som voro om
huvud och armar helt vita, sammanbundo henne. Somliga körde
hem sin råg, somliga tröskade, somliga söndergnogo koklarna med
sladden, somliga jämkade åkern med järnharven, somliga sådde ut
vinterrågen, somliga harvade ned kornen, somliga jämnade åkern
med välten, under det att vallebarnen sjöngo och blåste i sina horn
för boskapen, som betade i de avslagna ängar, intill dess det kulna
aftonvädret begynte vissla och klara solen nedsjunka under
horisonten, då vi kommo in i Uppsala trädgård.»

Linné såsom berättare.

Men Linné är icke blott en överlägsen skildrare. Han är även
en ypperlig berättare. Det är särskilt Levertin, som riktat
uppmärksamheten på Linnés likhet med La Fontaine. Han är en
fabelberättare, som nästan aldrig kan nämna »ett djur eller en planta
utan tillägg av ett epitet, ett verb eller en hel liten episod, som
lyfter iakttagelserna in i diktens och berättelsens glittrande och
spelande atmosfär». Dylikt — fortsätter Levertin — är nu alldagligt, »men
i Linnés tidevarv strålade det av daggig nyhet. Rokokons behag
gjuter ännu sin täckhet över dessa lekfulla småvändningar, och med
en älskvärd sinnrikhet går ej sällan naturiakttagelsen över i poesi.»
Man behöver blott läsa ett stycke som detta: »Bokmalen, den lille
bokbindaren, konfiskerar allt. Loppan gör luftsprång, knäpparen
gör kaprioler, aftonmyggan dansar hoppdans över kärren. En fågel
hördes skria med en ovanlig och häftig röst, som hade han varit i
dödens klor, men det var intet annat än en liten bofink, som hade
en stor fjäril i munnen och ropade hem sina barn till måltid.»
Eller då han om lysmaskarna skriver, att »honorna gingo med sina
lyktor att visa sina män vägen och låna dem eld», eller om myrorna:
»Sedan de således smakat ont och gott, måste Far och Mor resa
ut att beskåda den värld, de aldrig tillförene sett, flyga då ut i

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0355.html

		Illustrerad svensk litteraturhistoria / 3. Frihetstiden / 291 (1926-1932) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|