Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Akademier och vittra sällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klart, att han skulle vara mycket ovillig mot att draga in
språkforskningen inom Vetenskapsakademiens ämneskrets. Men redan
vid de första sammankomsterna kommo dessa språkfrågor på tal i
samband med Handlingarnas utgivande. Skulle man utmönstra alla
ord, som lånats från tyskan? Höpken menade, att det vore alldeles
onödigt; såvida de blivit allmänt vedertagna, kunde de väl tålas.
Men Faggots meningsfrände major Pilgren höll däremot före, »att
främmande ord skämma bort vårt modersmål, när de så få innästla
sig, att de gamla goda inländska orden råka genom försummelse
alldeles med tiden i glömska. Därför var hans mening, att vi inte
borde emottaga främmande ord, när vi hava förråd på lika goda
ord förut i vårt eget tungomål och än mindre då, när egna eller
inhemska äro tydligare och för allt folk i hela landet lättare att
förstå än de utländska. Vårt tungomål blir därigenom icke rikare,
att vi naturalisera så främmande ord, att vi därigenom glömma
bort våra egna. Därmed har nu kommit så långt, att mången
måste lära sitt eget fäderneslands mål liksom å nyo.» Då Pilgren,
en gammal karolin, ej vann gehör för sin språkpurism, lämnade
han Stockholm och reste tillbaka till sin hembygd. Lars Salvius,
som förfäktat samma mening, gick i januari 1740 ostentativt ut ur
akademien, visserligen efter ett gräl om en annan sak. Månaden
därpå fattade akademien ett märkligt beslut. Sedan — heter det
»en liten stund blivit talt, om ledamöter endast för svenska språkets
upparbetande kunde antagas, utan att de äga särdeles kunskap i
någon vetenskap», så stannade ledamöterna enhälligt i följande
beslut: »Ehuru akademien är ganska angelägen om svenska språkets
förbättrande, dock som detsamma ej kan komma under namn av
någon vetenskap, vilkas uppodlande är akademiens huvudändamål
vid alla dess gärningar, alltså kan ej akademien antaga någon
hädanefter till ledamot endast för svenska språkets skull, som ej
uti andra vetenskaper, slöjder och konster äger någon kunskap».
Egendomligt nog — såvida protokollet är riktigt — deltog Faggot
i beslutet. I varje fall opponerade han på ett annat sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
