Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Akademier och vittra sällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför icke, men däremot på ett annat. En student berättade sig
nämligen hava påfunnit ett sätt att reglera könet vid kreatursaveln,
och här tänkte man verkligen på att giva honom 300 daler för att
vid Strömsholm anställa experiment.
Vetenskapsakademien och språket.
En bland Vetenskapsakademiens först invalda ledamöter var
inspektorn vid lantmäterikontoret Jacob Faggot, som var en
mångsidigt intresserad man. Redan till den första sammankomst, vid
vilken han var närvarande, hade han, anonymt, inlämnat en skrivelse,
i vilken han framhöll vikten av, att »vårt hurtiga språk rensas,
hävdas och med den ömhet hanteras som fransyskan i sitt land,
vilken redan otaliga sekler räknat, utan att vara turberat med
främmande termer». Förslaget blev av samtliga ledamöter »väl och
benäget upptaget». Ej heller Höpken hade något att invända, men
han fruktade tydligen herrar språkforskare, och han var ingen vän
av en överdriven språkpurism. Hans ståndpunkt, som är mycket
karakteristisk för frihetstiden, kommer särskilt fram i hans på 1760-
och 1770-talen förda brevväxling med ordboksutgivaren Sahlstedt.
Höpken ironiserar där dem, som helst ville skriva samma språk som
i Konungastyrelsen och Hervararsagan och rata alla ord, som lånats
från främmande tungomål. Språket blir därigenom fattigt, ty huru
ske alla förändringar? »Uti samma mån, som en nation tilltager uti
ljus och vetenskaper, ökas idéerna och med dem språket.» Det
rikaste språk — yttrar han i ett annat brev — »finnes hos de
nationer, som mest äro policerade, mest uppbrukat sitt förnuft med
vetenskaper, konster etc. Flera idéer fordra flera signa och uttryck,
och finare seder fordra, vad fransosen kallar nuancer.» Språket
förlorar då helt naturligt sin ålderdomlighet, ty »alla levande språk
äro ombytlighet underkastade, förty uti natur och moral står
ingenting stilla, så länge det har liv». Man skulle därför icke söka att
vrida utvecklingen tillbaka. Denna uppfattning av språket — såsom
ett uttryck för tidens idéliv och såsom ett praktiskt
meddelelsemedel — stod onekligen i en bestämd motsats till den ståndpunkt,
som Stiernhielm intagit och som ännu levde kvar från 1600-talet.
Särskilt måste naturligtvis Höpken ogilla de samtida språkmännens
etymologiska fantasterier, den yngre Rudbecks och andras. Dessa
måste givetvis förefalla frihetstiden ytterligt ovetenskapliga, och
denna motvilja utsträckte Höpken även till Ihres Glossarium, »som
är en samling av onödiga etymologica och egna gissningar». Denna
ordbok var ej heller praktisk, ty ett ord, som man vill finna, sökes
där fåfängt. I företalet till Handlingarna hade Höpken också, såsom
vi sett, fått in en protest mot sådana s. k. vetenskaper, som blott
voro »foster av en överjäsande kvick inbillning». Det är härav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:51:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ilsvlihi/3/0061.html
