Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Det franska inflytandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
sin tids Dalin, och liksom dennes dikt var också Lindschölds
kanske blott en »lusteld», tänd vid tronen.
Men en betydelse äga dock hans älskvärda, muntra bagateller.
Hittills hade hovet stått främmande för den svenska litteraturen.
Kristina, den första av våra monarker, som hade håg, tid och till-
fälle till vittra sysselsättningar, var uteslutande intresserad för den
utländska litteraturen, och Stiernhielm spelade vid hennes hov
säkerligen ingen mera betydande roll; han fick i uppdrag att verk-
ställa några översättningar — det var allt. Lindschöld är däremot
den förste hovskalden, och han är det i bättre mening. Han an-
vänder endast sällan sin talang i den torra, om ock pompöst an-
lagda panegyrikens tjänst, utan förstår genom sina lätta, oförargliga
visor att hos den tröge Och bigotte Karl XI dock väcka ett svagt
intresse för svensk vitterhet. Genom honom fick diktkonsten likväl
ett fotfäste i hovsalarna, och den svenska vitterhetens anknytning
till hovet betyder i själva verket dess förfining. Den vinner i elegans;
blir mera lätt och spirituell, och härtill har Erik Lindschöld bi-
dragit genom sina dikter, som icke sällan giva oss ganska åskådliga
och täcka inblickar i det litterära hovlivet under den karolinska
tiden.
Hovets damer kunde ej i längden vara roade av samma drastiska
skämt som tjusat den borgerliga publiken, och denna ton passade ej
heller för Drottningholm, Karlberg och de nya kungliga slotten med
deras om Versailles erinrande salar och parker. Liksom man i
övrigt började hämta sina förebilder från Ludvig XIV:s omgivning,
började man ock göra det inom litteraturen. Tyskan, som förut
varit aristokratiens språk, utbytes allt mer mot franskan, breven
avfattas på detta språk, och i de handskrivna diktsamlingarna från
århundradets slut bliva de franska poemen allt vanligare. Aurora
von Königsmarck, utan tvivel en bland denna tids mest spirituella
kvinnor och en av stjärnorna vid Karl XI:s hov, skriver nästan
aldrig på svenska, utan begagnar sig av franskan; så i det mäster-
liga epigram, som hon skrev över Karl XII och vars fina esprit skulle
hava hedrat en av Frankrikes främsta författare, och så i de målande
breven från Medevi, i vilka hon lämnat så ypperliga skildringar av
det aristokratiska livet vid vår äldsta kurort.
Man började att allt mer känna denna franska poesi såsom mot-
satt den svenska, vilken hittills varit på modet, och att så var,
visas bäst av det oerhörda uppseende, som det väckte, då hovets
damer ■— bland dem Aurora Königsmarck — 1684 uppförde ett
av den franska poesiens mästerverk, Racines Iphigénie. Bland de
många, som firade denna märkliga tilldragelse, var också Erik Lind-
Iphigénie-
represen-
tationen.
Il 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
