Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Det franska inflytandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,¡
DET FRANSKA INFLYTANDET
NGEFÄR samtidigt — på 1680-talet — med
det att marinismen och den andra schlesiska
skolan började vinna herravälde inom den
svenska litteraturen, kom den förut omtalade
strömningen från Frankrike, t, o. m. tidigare
än den nådde Tyskland. Detta var i själva
verket helt naturligt. Sverige var då jämte
Frankrike Europas förnämsta stormakt, våra
förbindelser med Frankrike voro livliga, och
i viss mån kunde därför åskådningssättet och livet vid Ludvig XIV:s
hov lättast omplanteras i svensk mark.
Ett inflytande från Frankrikes litteratur hava vi redan kunnat
iakttaga hos Columbus och Lucidor. Men hos Columbus hade det
stannat vid planen att översätta Molière, och hos Lucidor röjer det
sig blott i enstaka burlesker. Det var på en annan väg, som
Frankrikes litteratur först skulle få betydelse för den svenska:
genom dess poésie fugitive.
Ett inflytande från denna franska bagatellpoesi märkes först hos
Karl XI:s gunstling, den bekante statsmannen Erik Lindschöld.1
Någon stor poet var han visst icke, ej ens för sin egen tid, men
han är en av den karolinska periodens älskvärdaste och mest till-
talande skalder. Stiernhielms höga och allvarliga uppfattning av
poesien ägde han icke, även om han starkt påverkats av dennes
form och världsåskådning. Vad han avsåg med sin balett — Den
stoora genius —, sina dryckesvisor, sina erotiska sånger och sina
små tillfällighetspoem över sällskapslivets bagateller — t. ex. hans
gravskrifter över änkedrottningens båda knähundar Belle-Amoure
och Epelin — var helt visst blott att väcka ett löje för stunden
hos det höga herrskap, vars maître de plaisir han var, lika väl som
han var dess trogne och arbetsamme ämbetsman. Lindschöld var
Poésie
fugitive.
Lind-
schöld.
1 Född 1634, död 1690. Han hette före adlandet Lindeman.
25 — Illustrerad Svensk Litteraturhistoria. II. 385
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
