Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och hvad kallar du förnuft?”
”Att skaffa dig permission till att resa i afton, i
morgon, ju förr, ju hellre.”
Örner teg. Men han öfverlade icke. Hans tan-
keverksamhet stod nästan stilla, medan hans blick
följde aftonskyarna, som började torna upp sig, tät-
nade och splittrades, närmade sig hvarandra och
skildes, nyckfullt och planlöst, men högtidligt och
utan brådska.
Slutligen sade han, återkommande till sig själf
och med hågen eldigare, mera orofylld än någonsin:
”Och komma hem sedan så arm — så eländig.
Trampa i tjänsten, arbeta — gå framåt tills en af
de öfre pinnarna på stegen är uppnådd.”
”Förr talade du annorlonda om ditt arbete. Det
har förefallit mig som menade du mer allvar härmed
än de fleste och det är ej utan att vi, några af oss,
fäst vissa förhoppningar vid dig. Infria dem.”
”Och våldföra mig på det härligaste lifvet har
att erbjuda! Rikta samhället med en arbetsmyra till
och sätta ett minus till den förut låga summan af
lycka i världen. Och hvarföre? För några begrepp,
tillskurna efter ett mönster, som man vill skall passa
för alla.”
”Men detta är ju ett alldeles särskildt fall —
det är helt enkelt en omöjlighet.”
”Jag vet, hvarthän ni alla syfta. Ni tänka, att
chefen är min far.”
”Javisst.”
”Jag börjar tro, att han icke är det, det vill
säga jag kände, att det var en omöjlighet, att han
kunde vara det, när jag började älska hans hustru.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
