- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 3. 1800-talet /
75

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyromantiken - Stagnelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men det mesta stannade vid ofullbordade och outgivna
utkast, och den nyromantiska idealismen stod denna
sensualist fjärran. Palmblad, vilken som polemiker hade en uddig
och ledig penna, försökte sig väl också såsom
romanförfattare, men är såsom sådan utan betydelse. Den näst
Atterbom poetiskt mest begåvade var onekligen Elgström,
men han rycktes bort just då striden började (1810). En
verkligt poetisk natur var också Hedborn, som genom
sina psalmförsök icke varit utan inverkan på Wallin, men
han tog aldrig diktkonsten såsom sitt livs huvuduppgift.
Dahlgren däremot var alldeles för ytlig för att kunna
tränga in i den nyromantiska världsåskådningen, och hans
Bellmansimitationer äro föga lyckade, bättre hans vårvisor
och dylika dikter, som dock mera röja gott lynne än
naturuppfattning. Kretsens skaldinna, Euphrosyne, som
onekligen var något av en poet, hade å den andra sidan
icke nog bildning för att kunna göra någon verklig insats.
Mera fjärran den egentliga skolan stod Fahlcrantz — en
av våra mest misslyckade humorister, som även för sin
samtid, frånsett ett litet fosforistkotteri, torde hava varit
fullt onjutbar och i varje fall är det för oss.

Stagnelius.



Men okänd av de övriga nyromantikerna levde på
deras tid i Uppsala en drömmande, skygg ensling, som
mer än de flesta andra fått poesiens gudagåva. Det
var Erik Johan Stagneiius. Av naturen var han starkt
sinnlig, nästan sexuellt belastad, och detta i förening
med kroppslig svaghet — en nervositet, som han tyckes
hava ärvt från modern — bestämde både hans
livssyn och hans skaldskap. Hans sinnlighet har ett
sjukligt, osunt drag, men tillika en febril glöd, som eljes är
okänd i vår litteratur och som blott delvis kan förklaras av den
tid, under vilken han levde, och de litterära impulser,
han mottog.

Till Uppsala kom han 1812 vid nitton års ålder, men
ehuru striden mellan de olika skolorna då flammade som
hetast, tog han ingen del i denna, trädde heller aldrig i
personlig beröring med fosforisterna, mottog icke ens
några impulser från dem, ehuru han till hela sin läggning
var fullt ut lika mycket nyromantiker som de. Efter ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free