Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättade henne om sitt besök på Sätraskog
kvällen förut och sitt samtal med Bode. Men
på samma gång han noga vaktade sitt eget
ansikte, gaf han i smyg akt på hennes. — Du
gömmer på en hemlighet! tänkte han och erfor
ett våldsamt begär att rycka den ifrån henne,
han hade redan frågan på läpparna, då han
behärskade sig, reste sig upp och lämnade henne,
rof för nyväckta tvifvel och farhågor.
Skall det nu börjas igen! tänkte han med
dof förtviflan, och i hans sinne vaknade en längtan
att återse Agnes, möta hennes klara blick och i
samma stund känna sig befriad från denna
olidliga tyngd, kunna åter andas som en frisk, sund
människa och älska ljuset igen — ljuset som nu
plågade honom, skar honom i ögonen, tycktes
honom med skadeglädje peka på något fult.
Ja, hennes blick, hennes klara, uppriktiga
blick! Han tog sin hatt och skyndade ut. Men
plötsligt stannade han åter. Hennes blick var
ju icke längre klar! Han öfvergaf lika hastigt
sitt uppsåt som han fattat det.
Men ensam kunde han icke vara.
Ensamheten, som hittills varit hans bäste vän, syntes
honom nu som en fiende, hotande med okända
faror. Han måste hafva någon att tala med, så
att icke de där fantasierna fingo makt med honom.
Med ett hastigt beslut gick han upp till Kristian
Bode.
Då han knackat på dörren dröjde det en
stund, innan han hörde Kristian Bodes röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
