Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hönsens utfodring och vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>
26
nast aflägsnas. Man ser efter förnämligast på sidan under vin-
gen och på vingens undersida, i fjäderbusken i gumpen och i
nacken. På de ställen ohyran sitter, sprutas med äkta persiskt
insektpulver och svafvelblomma och omedelbart derefter släppas
djuren ut, då ohyran faller af dem. Detta förfaringssätt upp-
repas » efter ett par dagar, om det>visar sig, att ohyra då ännu
finnes qvar. Skulle den ändock icke försvinna, försöker man
med en ingnidning af anisolja blandad med 10 delar rofolja.
Börja hönsens kammar förlora sin röda färg, matlusten minska
och fjädrarne bli ruggiga i spetsarne, är det ofta ett tecken till
att djuren ha ohyra.
Hönshuset bör minst 2 gånger om året grundligt rengöras
och de inre väggarne minst 1 gång hvitstrykas med klorkalk
eller med kalkvatten, hvari blandas renad karbolsyra i förhål-
landet 3 delar karbolsyra till«100 delar kalkvatten.
När värpningen börjar, göras värpboen i ordning, rengöras
väl och inpudras med aska samt förses med torr, frisk halm.
Bäst är, om boen hållas något mörka, då detta bidrager att för-
hindra den isynnerhet under vintern och början af våren ganska
vanliga äggätningen. ’ Denna har till stor del sin orsak i att äg-
gen äro tunnskaliga. och vid värpningen gå sönder. då hönan
genast hackar i sig innehållet och skalet får göra sällskap. Ågg-
ätningen meddelar sig med stor hastighet till alla hönsen och
man bör derför genast afskilja den höna, som man märker vara
äggätare och under någon tid hålla henne särskildt, låta henne
värpa i så mörkt bo, som möjligt eller, om detta icke hjelper,
i en tunna, hvarpå lägges en af halm flätad matta med ett hål
i den midtersta, något sänkta delen, lagom stort för att låta ägget
genast efter. värpningen nedfalla derigenom på ett underliggande
mjukt halmlager. Slutligen glömmer hon af sin ovana och kan
då släppas till de öfriga hönsen. Skulle någon höna vara en
oförbätterlig äggätare, är det bäst att göda och slagta henne; in-
nan hon fått tillfälle att lära de öfriga hönsen samma konst.
Bästa medlet att förebygga den förlustbringande äggätningen är,
att rikligen förse djuren med kalkämnen, hafva mörka värpbon
och fodra djuren så samt skaffa dem tillräcklig rörelse, att de icke
blifva för feta, .å de äfven värpa tunnskaliga ägg.
Under vinter, vår och höst släppas djuren sent ut och tidigt
in samt aktas noga om morgnarne att de ej släppas ut medan
daggen ännu är qvar. På vintern bör alltid en plats utanför
hönshuset hållas fri från snö, så att djuren der kunna hålla sig.
I snöslask, snöväder eller regn böra de’ hållas inne, så framt ej”
tillgång finnes till något skjul, der de under sådant väder kunna
hålla till. Att under fönstren på hönshuset anbringa ett tak af
bräder, temligen långt ut, så att det bildar ett s. k. lä-skjul, hvar-
under hönsen ha plats att under ruskigt väder gå ut och få sin
föda, är att rekommendera. : :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
