Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje Sången. Kämpaspel vid Patroklos' likfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mått, och var detta den förstes pris; men ett sto åt den andre
satte han, otarndt än, sexårigt och dräktigt med mulföl;
och åt den tredje därnäst en kittel, som rymde ett fyrmått,
vacker att skåda, af elden ej rörd och alldeles nyblank;
tvänne talenter i guld han satte till pris åt den fjärde;
och åt den femte en skål, tveörad, af elden ej vidrörd.
Och han sig reste och talade så bland argiverna alla:
»Atreus’ son och I andra bepansrade män af Achaia!
Prisen i kretsen här väntande stå på de körande kämpar.
Vore en annan det nu, till hvars heder vi ginge att täfla,
skulle det yppersta priset jag själf hemföra till tältet;
ty I det veten, hur högt mina gångare stå öfver andra
med sitt odödliga blod, dem Poseidon åt Peleus, min fader,
gaf till en bröllopsskänk och min fader åt mig har förärat.
Dock jag själf blir stilla i dag och hästarna äfven,
ty de sin körsven hulde ha mist, sin berömmelse stora,
han som otaliga gånger på dem med glänsande olja
manarna öfvergöt, som han tvagit med skimrande vatten.
Sörjande nu öfver honomj de stå, och manarna hänga
ända till jorden ner, där de stå med bedröfvade hjärtan.
Upp då, I andre, till täflan, hvemhelst i achajiska hären
litar på hästarna sina i dag och på stadiga vagnen!»
Talade Peleus’ son, och upp vagnskämparne sprungo.
Långt före alla sprang upp härskarornas höfding Eumelos,
som var Admetos’ son och ej hade sin like i körkonst;
och Diomedes därnäst, den väldige sonen af Tydeus,
spännande troiska hästarna för, som en gång han i striden
tog från Aeneas, men ägaren själf blef frälst af Apollo.
Äfven Atriden stod upp, ljushårige kung Menelaos,
ättling af Zeus, och han spände i ok två eldiga hästar,
Aitha, som var Agamemnons sto, och sin egen Podargos.
Stoet Anchises’ son Echepölos skänkt Agamemnon
för att ej nödgas gå med till det vindomsusade Troja,
utan få njuta i hemmet sin ro, ty Zeus honom unnat
rikedom stor, där han boende var i Sikyons ängder:
detta han spände nu för, och det skälfde af ifver att löpa.
Men som den fjärde Antilochos ock skönmaniga spännet
gjorde i ordning till fart, den lysande sonen af Nestor,
myndige konungen, Neleus’ son, och hans pyliska hästar
trafvade fram med hans vagn. Då trädde till honom hans fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
