Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte Sången. Striden om muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och af Pandion, som har åt Teukros den krokiga hågen.
Innanför muren de skyndade fram till det torn, där Menestheus
hade befälet, och kommo till pass, ty han, svåra var ansätt.
Lykiens drottar och höfdingar vildt som den svarta orkanen
stormade re’n på förskansningen uppi för att hinna dess
bröstvärn;
striden då började man emot man under skallande härskri.
Ajas, Telamons son, var den förste, som fällde en kämpe,
då han Sarpedons vän, den behjartade hjälten Epikles,
nederslog med en sten, som låg bak förskansningens bröstvärn
öfverst i högen, en kantig och stor, den en man ej med bägge
händerna mäktade lätt, ej ens i sin blomstrande ålder,
slika som män äro nu, men högt han den lyfte vid kastet,
bräckte hans fyrabyglade hjälm och krossade också
samtliga hufvudets ben, och en dykare lik ifrån höga
tornet Epikles stalp, och lifvet ur lemmarna flydde.
Teukros åter, då storma han såg emot väldiga muren
Glaukos, Hippolochios’ son, honom sköt med en pil uti blinken,
där han såg blottad hans arm, och stäfjade honom från striden.
Glaukos från muren sprang hemligen ner, för att ingen achaier
skulle bli varse hans sår och brista i jubel däröfver.
Smärta Sarpedon betog, så snart som han märkte, att Glaukos
hade begifvit sig bort; dock glömde han icke att strida,
utan på Thestors son Alkmaon han lansen i lifvet
stötte och ryckte den ut, och Alkmaon med lansen då följde,
fallen framstupa, då skramlande högt hans prunkande rustning.
Därpå Sarpedon, gripande tag i förskansningens bröstvärn,
gjorde ett ryck, och i hela sin längd gaf det efter, och upptill
blottades muren och öppnades väg för de stormande skaror.
Honom då gingo till lifs uppå en gång Ajas och Teukros.
Teukros en pil honom sköt i det blanka gehäng, som om
bröstet
gick från hans mannavärjande sköld, men Kronion mot döden
värjde sin älskade son, att han ej måtte falla vid skeppen.
Ajas mot honom sprang fram med en stöt, dock ej genom
skölden
trängde hans väldiga lans, men den stormande bragtes att
vackla.
Litet han drog sig tillbaks ifrån muren, men vika han ville
alldeles ej, ty han hoppades än att förvärfva sig ära,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
