Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
758 —
— Stackars Marie! hviskade Bemänglet.
— Ah, nu är det glömt. Nu tänker jag icke därpå,
utan är glad, att jag återfunnit dig, svarade fru Marie.
— Men hände dig inga äfventyr under den färden?
frågade Benranglet.
— Äh nej, just icke, endast en gång.
— Och hvad var det?
— Jo, en eftermiddag, då jag, gick på landsvägen mötte
jag en ung jaktklädd adelsman, som jag tyckte såg så snäll
och beskedlig ut, att jag närmade mig honom och bad om
en skärf. Han skulle just taga fram börsen, då i detsamma
ett sällskap af tre jagtklädda äldre herrar kommo ut ur
skogen.
— Hvad är det där för en trasvarg? ropade en af dem.
— Det är en stackars kvinna som bedt mig om en
skärf, svarade den unge mannen.
— Sannerligen ser hon icke rätt täck ut under smutsen.
Om hon blefve renskrapad kanske hon icke vore så oäfven.
Kom hit, min unge, så får jag titta på dig! ropade den
äldre till mig.
Jag stod där försagd med nedslagna ögon. Då den
äldre kom närmare slog jag upp dem och betraktade ho-
nom, och när jag då fick se den sinnliga glöd, som lyste i
hans blick, det otäcka leendet kring hans läppar, blef jag
rädd och sprang min väg. Jag kunde icke misstaga mig
om hans usla afsigter.
De två äldre jägarne skrattade af full hals åt min rädsla,
men den yngre såg efter mig med en medlidsam blick, och
ropade, att jag skulle komma tillbaka för att få en slant.
Men jag vågade ej, utan fortsatte att springa så fort jag
förmådde.
Så vandrade jag, tiggande mitt bröd och stjälande mig
till sofplats om nätterna i mer än en veckas tid. Allt sju-
kare och eländigare blef jag, och en afton förmådde jag ej
längre. Jag var så sjuk, hungrig och utmattad, att jag
knappast kunde taga ett steg. Men jag försökte likväl
stapplande att släpa mig framåt. Till sist började att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
