Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Stenen i muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 757 —
kunna vi väl undvara, yttrade hon, då hon satte den
för mig.
Jag åt med tacksamt hjärta, och när jag slutat reste
jag mig upp och tackade ödmjukt, ehuru jag ännu ej på
långt när var mätt. Jag ville icke taga mera mat af det
fattiga folket.
Bondkvinnan tyckte synd om mig.
Vih du icke stanna här och hvila dig en stund ?
Du ser så trött ut, yttrade hon, då jag skulle gå.
Nej tack! utbrast jag förskräckt.
Jag tänkte att om jag stannade, skulle det gifva anled-
ning till funderingar och rykten, som kanske kunde komma
till mina förföljares öron. Och då vore jag förlorad.
Jag gick därför, sedan jag tackat ännu en gång.
Ater utkommen på landsvägen grep mig förtviflan med
förnyad styrka. Asynen af ett hem, om än aldrig så fattigt
och eländigt, kom mig att mer än förut känna hela vidden
af hvad jag förlorat. Hrart skulle jag taga vägen? Döds-
trött, sjuk,. knappt utan kläder på kroppen, utan ett skjul
att dölja mig i, en fäll att hvila på, ensam på landsvägen!
Jag stapplade framåt på värkande fötter och sökte ut åt
mig ett soligt snår, i hvilket jag kröp in och grät mig till
sömns.
Hela den dagei1 låg jag i snåret, ömsom sofvande, öm-
som vaken. Mot aftonen steg jag upp, tiggde i en stuga
en bit. bröd och begaf mig åter på väg söderut. Så van-
drade jag under flere månljusa vårnätter och sof om da-
garne i någon buske.
Då jag kommit längre bort, vågade jag om nätterna
smyga mig in i ett skjul eller en lada, där jag åtminstone
kunde få sofva under tak. Och det var värkligen behöfligt,
fy jag kände på mig att om jag skulle fortfara att ligga
ute, skulle jag ådraga mig en dödlig sjukdom. Jag var
redan sjuk af svält och försakelser och hade blifvit mycket
förkyld. En natt, då jag låg i skogen började det regna, så
att jag måste upp och gå, hur trött jag än var, och så fick
jag marschera hela den natten i genomvåta kläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
