Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Den fattige skrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 537 —
jag vänder _ mig. Det är så mörkt i natt. Och så kallt
också, hviskade Zuleima huttrande.
— Vete fanen hvar vi skola få husrum. Men icke
släpper jag dig, mumlade fänriken.
— Ja, men hvar? Hvar?
— Låt oss fundera!
Vinternatten var mörk men med stjärnklar himmel
På de smala gatorna syntes underliga fladdrande ljus. Det
var antingen lyktor, som buros af betjenter framför de
vördige och rike borgarne, då dessa, välförplägade af öl och
vin och saftig »Wurst und Sauerkrau» återvände hemåt. Eller
också härledde sig ljusen från en ridandes fackla, som han
höll lutad ut från sadeln. Skön Zuleima darrade i alla
lemmar dels af köld dels af räddsla för det hemska mörkret.
Plötsligt syntes en skugga tätt intill dem. Det var
kaptenen. Både fänriken och Zuleima igenkände honom
trots mörkret. —- O-å-h-hi! skrek flickan ofrivilligt till.
— Där har jag dem. Vid Belzebub, nu skola de icke
undkomma mig! hördes kaptenens skrofliga bas.
Zuleima höll på att sjunka till marken af förskräckelse
och fänriken kände kalla kårar gå öfver ryggraden.
Men han bemannade sig genast,
—■ Nu smyga vi sakta på tå utefter husväggen och
sedan springa vi så fort vi kunna gatan framåt. Vi hitta
väl alltid någonstädes en gränd, där vi kunna gömma oss.
Fänriken och Zuleima begåfvo sig i väg. Men knappt
hade de tagit första språnget, förrän kaptenen hörde sulor-
nas slag mot gatstenarna.
- Ha! Där äro de! skrek han, så att det klack till
både i Zuleimas och fänrikens bröst.
Gata efter gata skyndade ziguenerskan och fänriken
framåt.
Kaptenen efter.
Men skön Zuleima och fänriken voro unga och snabb-
fotade. Kaptenen fyrtioårig och tyngd af öl och korpulens.
Han blef något efter.
Men ifvern och svartsjukans kval eggade honom, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
