- Project Runeberg -  Under sönderskjutna fanor. Romantiserade skildringar från Finlands sista strid /
202

(1908) [MARC] Author: Nils Hydén With: Einar Torsslow
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hur lyckades du fly? frågade Meri, då Heikki
kommit tillbaka.

— Det är en tämligen omständlig historia, svarade
Heikki. Jag försökte flera gånger, innan jag verkligen
kom undan. Men till slut så lyckades det.

. . . Som du minns, så fann jag dig i stugan i
skogen medvetslös, och märkte, att Iwan var en af dem,
som gjort intrång hos er. Jag satte efter honom på
skidorna och blef fången. Samma natt försökte jag
rymma, men blef upptäckt och skjuten.

— Stackars du! mumlade Meri och smekte hans
hand.

— Ja, stackare, jag. Medan jag låg där — jag tror
till och med att jag grät — tänkte jag blott på dig, och
att Iwan var hos dig. Han sade själf, att han skulle
gå och hälsa på dig. Och jag, som velat vara vid din
sida för att skydda dig, jag låg där bunden, sårad.

— Blef ditt sår skött? frågade Meri.

— Skött! Korpral Petrowitsch, som för resten var
en ganska hygglig själ, band en trasa om det. Men
hvad hjälpte det. Det kom visst smuts i såret. Benet
svullnade, och jag hade svåra plågor. Och så låg jag
där på trosskärran, ledsen och eländig och tänkte på dig.

Svullnaden blef allt värre, värken tilltog. En dag,
när jag svårt våndades, kom en rysk fältskär och skar
upp såret med en lancett.

Nu blef det bättre, och så småningom tillfrisknade
jag. Ryssarne voro i allmänhet rätt hyggliga och
behandlade mig liksom de andra fångarne ganska bx-a,
men så fort de märkte det ringaste försök till flykt,
blefvo de grymma och brutala, och mer än en af
syn-darne piskades, så blodet rann.

Jag tänkte nog också rymma och gjorde mina
förberedelser därtill, men då jag fann, att jag var
observerad, aktade jag mig för att sätta planen i verket och
afvaktade ett gynnsammare tillfälle.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:26:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hlfanor/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free