Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ohyggligt. Och hela tiden sutto vi där och fruktade att
några ryssar skulle kasta upp källarluckan och spetsa
oss på sina bajonetter.
Då hörde vi plötsligt hurrarop, finska röster.
Larmet och ropen blefvo ännu häftigare och vildare. Men
till slut förstodo vi, alt de finske segrat, och sakta lyfte
jag på luckan.
»Se här ännu ett kap!» hörde jag någon säga.
Luckan kastades upp — och du stod där.
—- Och åtskilligt förvånad blef jag allt, när jag
hittade dig i potatiskällaren, sade Heikki.
— Det såg jag på dig. Blek var du och dum såg
du ut, men jag tycker om dig ändå, hviskade Meri.
Och Heikki kunde icke annat än sluta sin flicka i
sin famn och trycka henne till sitt hjärta.
Det var någon som bråkade vid tältståndet.
Heikki såg dit. Och nu märkte han att Lotta Svärd
var i tagen och läxade upp någon, hvem det kunde vara.
Han gick dit.
Framför kommissarien Pampen stod Lotta med båda
händerna i sidorna och orden frustade ur hennes mun.
... Och du, din myndige herre, kommer hit och
befaller! sade hon. Här befaller jag och ingen annan, och
jag skänker ut mina varor åt hvem jag behagar. Det
är inte värdt, att du försöker pocka dig till något. För
resten lär du vara så feg, att jag inte gitter se dig här
och ...
Kommissarien, som känt kaffelukten och velat ha
en mugg, men framställt sin begäran i en synnerligen
öfvermodig och fordrande ton, fick icke fram ett ord.
Till slut vände han henne ryggen och gick.
Och Lotta stod kvar bredbent, säker, med båda
armarna i sidorna och näsan i vädret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
