Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer. Det förefaller på något sätt
världsfrämmande att inbördes slunga ut kristna stridshandskar
mitt i en tid, då den rena ateismens anlopp mot
allt andligt för varje år blir mer rasande och
segerrikt. Förklaringen är naturligtvis den, att fru
Undset avgjort föredrar öppna förnekare
framom vad hon anser vara halva bekännare. Men låt
oss lämna detta ämne — det skulle fordra annat
format än en hyllningsartikel. För min del måste
jag blott medge, att jag inte lyckats leva mig in i
Paul Selmers katolska omvändelse; den övertygar
mig icke, den ger mig filosofin och
händelseförloppet mer än tillräckligt tydligt, men inte själva
hjärtpunkten och lösningen på gåtan. Dock, sa
måste det väl alltid vara, när det gäller något så
oförklarligt som en tro. På den punkten ges ingen
agitation som övertygar envar, där kommer
allting an på vad man kan kalla igenkännandet. Jag
vet folk för vilka »Gymnadenia» och »Den
braen-dende busk» blivit ett slags ny bibel.
Sigrid Undset skulle säkerligen harmas, om man
i en femtioårshyllning inte kom med ett enda
mot-hugg. Hon har från början av sin bana ställt sig
med ett draget svärd vid en korsväg. Tidigare stod
det inristat på klingan deviserna: äkthet, allvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
