Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I detsamma förklara sekundanterna att tiden är inne. Majoren
begär till deras förvåning några ögonblicks betänketid och
till deras ännu större förvåning säger han därpå:
- Mina herrar, jag tar tillbaka mina villkor och beviljar
markisen de lindrigast möjliga. Duellen skall upphöra vid
första touche.
Så mycket ädelmod borde kunna stilla markisens oro, om
han eljest hyste någon. Han har redan infunnit sig på
valplatsen i någon av stadens utkanter, jämte sin betjänt och
läkaren. Hans intresse har emellertid genast fängslats av en
grupp apacher, vilka spela det ädla hasardspel, som består
i att spotta till måls. Snart är han en ivrig deltagare och
spottar med liv och lust, då spelet avbrytes av
Sekundanternas ankomst. Han säger till betjänten:
- Marcel, de här herrarna ha förljuvat mina sista stunder.
Skriv upp deras adresser och bjud dem på begravningen.
Det skall glädja min svärmor att se hur populär jag var inom
alla samhällsklasser.
Han hälsar sirligt sina spelkamrater, klär hastigt av sig,
och går för att med värjan hälsa sin motståndare, varefter
fäktningen begynner.
Så gott som genast flyger värjan ur markisens hand, Han
betraktar tämligen förbluffad sin tomma hand, men när
nu sekundanten räcker honom vapnet, tackar han
förbindligt och går åter en garde. Samma resultat. Nu ser han
smått förargad ut, men får åter sitt vapen, och går åter
en garde. Majoren är hela tiden orubbligt allvarlig, och
slår nu en vacker lyra med sin motståndares vapen. Robert
lyfter alldeles häpen sin blick mot skyn för att följa
värjans himmelsfärd. Och åter får han vapnet och åter går
han en garde, men nu koncentrerar han sig på det enda:
att hålla fast. Han biter ihop tänderna och kramar fästet
och säger:
- Gärna döden, men nu släpper jag dig inte, djäkla
slingerål!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
