Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skedde först och främst genom de tingssammanträden1, där alla stadens
borgare hade att infinna sig och där allehanda ärenden kunde
föredragas och afgöras. Snart blef det emellertid nödvändigt att åt en
mindre krets anförtro att tillvarataga borgerskapets intressen.2 Rådet,
hvilket antagligen redan uppstått i marknadskolonierna3, har tidigt
lyckats att i de ur dessa framgångna städerna förvärfva sig en erkänd
ställning som menighetens rättmätige målsman. Äldst torde dessa
borgerskapets representanter kallats loci fideles eller dylikt, sedermera
infördes genom inflytande från Italien för dem namnet consules.4 I
romarstäderna har rådsinstitutionen sent införts, först i slutet af
1100-talet eller ännu senare (i Trier först 1303). Det kommer där som
något nytt och revolutionärt, som måste arbeta sig fram under
motstånd från de förutvarande maktinneh af varnas sida.5 Från midten af
1200-talet kan man emellertid anse att ett kollegium af consules inom
staden utöfvar kommunens befogenhet och representerar densamma inåt
och utåt.
Så småningom ökas stadens oberoende och själfstyrelse. En mängd
offentliga befogenheter öfvergå från stadsherren till rådet. Detta får
sålunda efter hand rätt att bestämma öfver tullafgifter och i allmänhet
att förordna om och öfvervaka stadens näringslif, gifva nödiga
bestämmelser för olika näringars bedrifvande och öfvervaka det
industriella arbete, som inom staden utföres. Det skall sörja för ordningens
upprätthållande och döma i mindre mål rörande fridens storande i
1 Burdinq, burmaleller bursprake (Rietschel 163).
i lldsta antydan om att i stället för universitets civium ett fatal representanter
äga att utöfva en myndighet för hela samhället får man i ett privilegium för cwes
forenses i Halberstadt 1105: »ipsi vel quos huic negotio preesse voluerint» (tr. hos
Keutgen 46). Rietschel 168. _ .
3 Rietschel 166 ff.; [Huvelin 234 ff.] Att radet ej, som Maurer antagit,
kan ha framgått ur landskommunernas föreståndare, uppvisar Below i sitt arbete
Sladtgemeinde 84 ff. Borgmästarämbetet tillhör forst ett senare 5 e e ,
i Rietschel 169. Tidigast omnämnas consules förmodligen i Soe»t, omki. 11-t
i i s - iiT hos Keutgen 142 f.; jfr Keutgen Unters. 222). 1 Liibeek finnas de
næ stadsrätt tr. tos Keutgen 184 f.), i Hamburg 1190-91 (Keutgen 227).
6 rIETschel 165 f. Romarstäderna, liksom i allmanhet biskopsstäderna, förete
en min“e lugn utveckling än de städer, som haft lekmän till stadsherrar. Brytningarna
bli d^ skarpare Biskoparna bo under större delen af året , staderna intressera s.g
bli dar skarp F behålla sin härskande ställning. Manga
för deras angelagenheter och onska ‘ “1 , af ett lifligt ogillande från kyrkans
strafvanden inom det ® konflikter. Trots motståndet triumfera dock slut-
sida. Härigenom uppstå oundvikliga Konnmter.
ligen själfständiglietspartierna i städerna. Pibenne i Hut. IA II 30o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
