Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen endast betydande ortsrätt1, kom vikbild snart att användas i
betydelsen: ort, som erhållit en egen ratt.1 2
Att strängt juridiskt fastställa, när en marknadsplats hunnit den
grad af utveckling och betydenhet, att den får anses som stad, är ej
möjligt, då inga bestämda rättsgrundsatser kunna uppvisas, hvilka gälla
för staden, men ej för marknaden, liksom ej heller någon skarp
skiljegräns kan dragas mellan stadens och marknadens befolkning.3 Det för
staden mest utmärkande torde vara dess befästningar, de skyddande
stadsmurarna, hvilka angifva det område, inom hvilket stadens högre
fridsskydd är verksamt.4 De flandriska och holländska städerna voro
dock till långt in på 1200-talet ej sällan helt eller delvis obefästa.5
Styrelsen i de äldsta stadssamhällena utöfvas af stadsherren, den
storman på hvars grund det nya samhället vuxit upp och som där
företräder den offentliga makten och dömer grefvens dom.6 I de städer,
hvilka som Köln uppstått på fri mark7, är stadsherrens maktställning
naturligen mindre, men äfven där är han ursprungligen den som i
främsta rummet har makt och rätt att ordna och öfvervaka stadens
utveckling. De former, i hvilka stadsherren utöfvar sin myndighet,
växla naturligtvis i olika städer. Ofta är det män ur hans eget följe,
gårdsrättsliga tjänstemän, hvilka betros med uppdrag inom stadens
förvaltning.
Tidigt utbildas emellertid i städerna en viss själfstyrelse. Då
befolkningen hastigt tilltager och nya förhållanden inträda, hvilka kräfva
sakkunskap för att ordnas, blef det nödvändigt att indraga de nya
samfundselementen till ett aktivt deltagande i stadens förvaltning. Detta
1 Ordet är sammansatt af wich = ort, och *biletha = rätt (jfr vårt ’biltog’!).
Eietschel 183 ff.; Keutgen Unters. 77 ff. — Schröder Weichbild (i Historische
Aufsätze dem Andenken an Georg Waitz gewidmet, Hannover 1886) 306 ff. härleder
däremot, tvifvelsutan med orätt, ordet från wich — ort och bild = bild och tolkar
det i enlighet därmed som en ortssymbol.
2 Man kommer då äfven att tala om wichbiletherecht. Eietschel 186, 184.
3 Eietschel 149. Breisach får först 1315 murus publicus och kallas före denna
tid ej civitas (Eietschel 115; Gothein I 113).
4 Pirenne i Rev. Hist. LY1I 299 f. »Die Stadt ist ein Märkt, der zugleich
Burg ist» är den tes, som uppställes af Eietschel 150. Jfr i öfrigt Keutgen Unters.
38 ff.; Below Ursprung d. Stadtvfass. 19 ff.; Boscher III7 15.
8 Eietschel 152; Pirenne i Rev. Hist. LYII 298.
6 Eietschel 152 ff.
7 Below Stadtgemeinde 41 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
