- Project Runeberg -  Bland klippbergens indianer /
170

(1897) [MARC] Author: George Alfred Henty Translator: Paul Hallström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag afundas dem icke, om de måste krypa långt i natt; det
är ju så kallt, att andedräkten fryser.»

»Indian icke tycka om köld», sade höfdingen »men tycka
mycket om skalper; det hålla hans blod varm.»

»Jag ville gifva mycket», sade Jerry förbittrad, »om jag finge
sända en kula i en af dem. Var icke rädd, höfding; vi skola hålla
skarp utkik, det kan ni vara lugn för. Men jag tror, att vår tid
är inne nu, Ben.»

»Jerry säger, att ni hört några misstänkta ljud där nerifrån,
höfding», sade Harry, då han kom in. »Vi hörde ingenting, men
det är icke lätt att höra bra, då man har dessa hufvor öfver
hufvudet.»

»Hufvor dåliga för hörsel», instämde höfdingen. »Hoppande
hästen höra tydligt, indianer där nere.»

»Ja, det kunde vi ju vänta. Vi äro beredda att taga emot
dem i alla fall.»

Tom hade lagt sig och vaknade icke, förrän Jagande hunden
vidrörde honom.

»Tid gå på vakt», sade han.

»Har allt varit lugnt?»

Indianen nickade. »Icke komma ännu.»

Hoppande hästen stannade på post, äfven sedan de kommit
för att aflösa honom. Tom gjorde ingen anmärkning däröfver.
Harry hade hos honom inpräntat nödvändigheten af fullkomlig
tystnad.

»Om de höra röster, komma de aldrig i närheten», sade
han; »och vi se helst, att leken får ett så hastigt slut som
möjligt.»

Höfdingen stod med hufvudet lätt framåtböjdt och hade dragit
tillbaka hufvan på sin jakttröja. Han vidrörde Jagande hunden
och hviskade något i hans öra; sedan stodo båda åter och lyssnade.
Tom ansträngde sina ögon för att kunna se något i den riktning,
dit de lyssnade, hvilket tydligen var mot kanten af hålvägen, där
indianvägen började stiga uppåt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:45:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgaklipp/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free