Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ Mj; gy^gga tit .7,.
_PAUL HEYSE_
Lucilie har nog sagt mig, att man ställer sig illa med
er, ifall man vill säga er ett ord till tack; men det
hjälper inte, jag låter ej skrämma mig; jag är soldat, och
att vara rädd till och med för en välgörare, skulle gå
min ära för nära. Därför säger jag er, med risk att
senare duellera med er, att jag kommer evigt att stå
i förbindelse hos er, och att ni alltid kan förfoga över
mig som över er äldste vän. Ni har gjort en underkur,
bäste doktor, ej blott med den kära lilla, som vuxit
fast vid mitt hjärta, liksom vore hon mitt eget barn,
utan framför allt med modern. Jag kände alls icke
igen henne, det kan jag säga er; ty så länge hennes
man, min stackars bror, vilat i gemensamhetsgraven
på slagfältet, har hennes stilla änkesorg förblivit sig
lik. Vad allt ha ej hennes vänner försökt för att få
henne litet levnadsglad igen? Sju årl Jag trodde det
vara tillräcklig tid att bli färdig med den allra mest
berättigade sorg, och, oss emellan sagt, så hjärtligt jag
än var fäst vid min bror, ha dessa sju år blivit något
långa för mig. Lucilie hade också varit m i n flamma,
men jag var den yngre och den tiden en odåga till
underlöjtnant, och alltså måste jag avstå företrädet till
Viktor. Men nu har jag all rätt, tycker jag, att göra
min anciennitet gällande; tycker ni inte det, doktor?
Och trots detta, under alla dessa år ej ens den ringaste
gnista av hopp! Jag ville åtfölja henne på denna resa
till slagfältet; när allt kom omkring, hörde jag ju
också dit, men nej — tvärt avslag! Låt henne blott vara
kommen tillbaka, igen, tänkte jag; kanske bildar detta
besök vid graven en avdelning för sig. Och nu
väntade jag på hennes återkomst eller åtminstone på ett
brev, men när fjorton dagar och slutligen tre veckor
_= 372 =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
