- Project Runeberg -  Valda noveller /
371

(1928) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Arvid Ragnar Isberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid den döda sjön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•ff n>.

_VID DEN DÖDA SJÖN_

och reglade dörren efter sig. Då han fann sig ensam,
överväldigades han ett ögonblick av smärtan så
fullkomligt, att han sjönk ned på en stol och icke kunde
undertrycka sina snyftningar, som utan tårar, likt en
kramp skakade hans bröst. Därefter ryckte han
beslutsamt upp sig, tryckte handen mot sitt hjärta för att
bjuda det lugn och lagade sig till att stoppa in sin
obetydliga packning i resväskan. Blott sin lilla portfölj
lät han ännu vara framme, satte sig sedan vid bordet
och tog mekaniskt brevet till sin vän i handen, liksom
om han haft ännu ett postskriptum att tillägga. Han
kunde dock ej finna ord, utan lade brevet bredvid sig
och skrev därefter på ett rent blad en kort
sjukdomsberättelse, som han ville lämna kvar, i fall det skulle
bli nödvändigt att hämta hit ännu en läkare. Medan
han skrev, kände han en viss tillfredsställelse över, att
han förmådde uttrycka sig så klart och skriva ned
bokstäverna stadigt. "Förståndet har jag åtminstone inte
förlorat," sade han högt för sig själv.

Han var just färdig, då han hörde raska manssteg
bredvid och sedan en knackning på dörren. En känsla
av obehag kom över honom. Låtsa sig vara borta
kunde han ej, och dock skulle han velat ge mycket för
att undvika detta möte. Alltså öppnade han med en
uppsyn, som var mycket ägnad att avskräcka en
besökande, men den ljusskäggige främlingen, som
inträdde med gladaste uppsyn, tycktes redan beredd på ett
ej vidare tillmötesgående mottagande, men ändock
besluten att icke låta sig störas därav.

"Käre herr doktor," sade han med otvungen
hjärtlighet, i det han grep och livligt skakade. Eberhards
hand, "ni måste ursäkta, om jag kommer olägligt.
_. 371 =:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysenov/0375.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free