Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sperlingsholm. Öfraby socken, Halmstads härad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Povel Hvitfelt sattes vid krigets början till kommendant i Halmstad, en svagt befästad
stad, men vigtig genom sitt strategiska läge. Elfsborg hade efter 8 timmars beskjutning
öfverlemnats i danskarnes händer och konung Fredrik med sina landsknektar hade
återvändt och i Skåne förlagt dem i vinterqvarter samt, såsom garnison i Halmstad, endast
qvarlemnat 2 fännickor knektar och en fana ryttare, hvilken anfördes af Josua von Qvalen.
Men i slutet af Oktober stod konung Erik med sin armé för Halmstad. Han möttes
här af ett tapprare motstånd än konung Fredrik vid Elfsborg. Stormningarne afslogos
och borgerskapet med hustrur och döttrar deltogo i försvaret. Det är derföre som konung
Erik i ett af sina uppfordringsbref hotar, att qvinnorna "skola jemmerligen ihjelslagna
och dräpna varda", när staden blifver intagen. Men hvarken hot eller lockande löften
verkade på Povel Hvitfelt och det var med anledning af de senare, som han sände
konungen det kända svaret: "Ed och ära har jag ej fala, men af min konung har jag
lod och krut i öfverflöd, det skall jag bruka så långt det räcker". Men danska hären
nalkades, och d. 7 Nov. lemnade konung Erik sitt läger och d. 8:de drog äfven
belägringsarméen sig tillbaka.
Povel Hvitfelt innehade Halmstads län till d. 1 Juni 1591, då Sten Matsson blef hans
efterträdare. Följande året d. 21 Sept. afled han på Tryggevælde hos sin brorson, Arild
Christoffersson Hvitfelt, danske rikskansleren och krönikeskrifvaren. Han begrofs i
Halmstads kyrka och i samma graf hvilar ock hans hustru, Margareta Breide, dotter af Hans
Breide till Wardgaard i Holstein, som aflidit i Januari s. å.
Efter hans död hade systern Margareta, gift med Mogens Morman, satt sig i
besittning af Snöstorp, hvarföre brorsonen Anders Olausson Hvitfelt började rättegång, och då
han redan 1591 såsom godtgörelse för en fordran hos farbrodern erhållit Klackerups by,
Frännarp med qvarn och 2:ne ströhemman, ehuru han tillåtit honom att mot 25 dalers
afgäld innehafva dessa fastigheter, dömdes fastern år 1595 att afträda egendomen.
Han var bosatt på Throndstad i Norrige, hvilken gård han erhållit med sin hustru
Margareta Pedersdotter Basse, och der han år 1608 aflidit såsom enkling. Han sålde före
1606 Snöstorps hufvudgård med gods till sin morbroder Sivort Beck, hvilken år 1609
erhöll konungens vidisse å köpeafhandlingen. Här kallas han till Förslev och "vår
räntemästare".
Han var son af Jockum Beck, äfven kgl. räntmästare, och Anna Jakobsdotter
Revensberg och broder till Jakob Beck till Wapnö. År 1580 kom han i dennes
sällskap till akademien i Wittenberg och 1582 till Jena, samt var redan 1590 sekreterare
i konungens kansli samt afled i början af Maj 1621. Han hade 1602 ingått giftermål
med Lisbeth Stensdotter Bille till Wanås, som i 30 år öfverlefde honom. Sonen Lave
fick Förslev, Sten Wanås och döttrarne Elisabeth och Margareta — Näsbyholm. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
