Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallen. Woxtorps socken, Hööks härad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina bönder och drog till Asserbo, våldgästade der samt bortförde det omtvistade bohaget, och,
då fogden i Holbo härad, Christiern, å embetets vägnar uppträdde mot våldsverkaren, bröt
han äfven tingsfriden, i det han sköt efter fogden och med våld jagade honom från tinget.
Efter Laxmans hemkomst instämdes Oluf Oxe till herredagen på Köpenhamns slott, hvarest
den 21 September, i konungens och rådets närvaro, den dom afkunnades, att herr Oluf
skulle återlemna Asserbo qvitt och fritt till herr Laxman, böta för våld efter lagen, lida
straff enligt konungens godtfinnande för lejdsbrottet, men för öfvervåld å konungens fogde
hafva förbrutit sin bos-lott i lösören och hafva sitt lif beroende af konungens nåd,
hvarjemte han hänvisas att å laglig väg afgöra sina tvister med herr Laxman. Först den 14
December 1493 blefvo de enige rörande godtgörelse för de omtvistade lösörena, hvilken,
efter 4 mäns värdering, endast utgjorde 4 oxar, 3 mark lybsk och 106 skillingar, enligt
herr Olufs på Asserbo utfärdade qvitto.
Äfven om jordtvister med rikets prelater gifva förefintliga handlingar upplysning, och
herr Laxman synes likaledes der haft rätten på sin sida. Han hade blifvit egare af 4 gårdar
på Seeland, hvilka förut tillhört Johan och Oluf Oxe, och hade dessa haft försvar och
husbondehåll (dominium) deröfver, men Roskilde domkyrka endast deraf uppburit landgille.
Biskop Nils Skafve hade gjort anspråk på större afgälder till kyrkan och sålunda råkat
i delo med herr Laxman, som till bestyrkande af sin rätt åberopat sig på riksråden Eskild
Giöes och Sten Billes vittnesbörd. Biskop Niels sände deremot sin "Cantzler" Olof till
erkebiskop Johan i Lund för att rådfråga honom. Denne afgaf d. 22 Sept. 1495
följande svar: "Det er ikke godt at vi selve oc bruge taugh ("processtog", rättegång), at
vor ulempe findes, oc kunde de fange theraf occasionem evadendi in violenciis vobis &
ecclesiæ vestræ factis [1]. Ty bedhe vi eder, kære Broder, at i fly (lemna) de garde igen
oc lade blifve hos hanem, eller vi faar att kirken mister landgillet, til (oc) med kan
kome flere stæde till skade oc forfange, quid per hœc & hiis similia suscitatur milicia
contra ecclesiam [2]; widhe i oc wel at hand ei er god at hafve emod sig", samt tillägger:
och bättre är att stämma i bäcken än i ån. Biskop Niels hade redan förut haft en tvist
med Pål Laxman, hvarvid bispen äfven synes haft orätt. På Seelands landsting d. 3
Dec. 1493 hade Pål Laxman låtit instämma honom för att få infriadt ett af konungen
till Roskilde domkyrka utgifvet pantebref. Laxman satte penningarne, 10,000 rhenska
gyllen i guld, för landsdomarens fötter och begärde, att panten, Nygård med gods, skulle
göras så god, som den var innan den kom i kyrkans vård och pantebrefvet utvisade. Till
hvilket biskopen svarade, att han så skulle göra, men dock kom der ej annat fram än
ord. Då sade herr Laxman: "Jag bjuder på min nådige herres vägnar guld och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
