Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
HÅBDA TIDER
ningsföljet närmade sig, frågade han de
kringstående med plötsligt intresse hvem det var som
begrofs, och när han fick veta det sjönk han
likgiltigt ihop igen under sina bojor. Så snart hela
tåget passerat, ryckte skjutskarlen i tömmarna
och afslöt processionen med Sibiriefang-en och
hans fångvaktare.
Det långa tåget kom fram till den gula
landskyrkan, som på en backe höjde sitt svarta
tak och sin spetsiga klockstapel öfver den
närmaste odlade bygden. Man steg af, och
fångkärran, som så länge fått rätta farten efter
be-grafningsföljet, satte af i traf så att järnbojorna
klingade. Men just när den skulle förbi
kyrkogårdsporten, sprang fröken Louise fram till fången
med fyra stora hvita rosor, som hon brutit ur den
vackraste begrafningskransen.
Skjutskarlen stannade bestört, hon nickade
vänligt till Lehtimaa, räckte honom blommorna
utan att fångvaktaren protesterade och sade med
en blick åt likvagnen:
— Hon ligger där nu, hon, som i det längsta
trodde att du var oskyldig, Lehtimaa!
— Trodde hon det? sade fången förvånad
och såg undrande på rosorna, som den unga
flickan stoppat i hans smutsiga händer mellan
hand-klofvarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
