Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Spegel som Episk-Didaktisk skald och som Psalmförfattare - 13. Guds Werk och Hwila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haquin Spegel, hans lif och gärning. 231
Päbörda Sysipho? Må Kayans klena Ungar
Begynna sqwäka med när Calliope siunger?
Ja när Apollo sielf wil intet Harpan röra /
Kan Marsyas tå slå? ........... (Sid. 54.)
Den antika mytologien utgjorde för Spegel och hans samtida ett
outtömligt förråd af färdigbildade metaforer och poetiska fiktioner,
särskildt lämpade för att utsmycka deras diktning. I teologiskt
intresse yppades visserligen betänkligheter mot dessa hedniska
tendenser, men då intet vederlag af tillfredsställande nationella
legendbildningar och natursymboler stod diktarena till buds, vann
denna antikiserande smakriktning allt säkrare fotfäste. Du Bartas
upptog de hedniska fablerna under ursäktande förklaringar; senare
bearbetare följde honom utan tvekan. Hos Spegel skedde detta i
det pedagogiska syftet att visa, huru hedningarna famlat efter den
kunskap på jorden, som endast kan gifvas genom en uppenbarelse
från himmelen. »Den olärde Davus» skulle undervisas att bakom
»the Nampnen som Poeterne hafwa samme Afgudar gifwit» se
allmännyttiga symboler och visdomstankar, hvilka liksom äkta
pärlor voro inneslutna i ett orent och skrofligt skal. Han använde
därför den mytologiska apparaten under idelig polemik mot
hedendom och antik filosofi. Men någon konsekvens i genomförandet
af det didaktiska intresset kan knappast uppvisas. Detta
tillgodosåg han bäst genom sitt i slutet vidfogade mytologiska lexikon.
De hedniska myterna tjänade som poetiska prydnader i hans
kristna epos, och utan känsla för det smaklösa i kastningen mellan
diametralt motsatta åskådningar inmängdes dessa myter t. o. m.
bland rent bibliska föreställningar.
Spegel söker i sitt företal skydda sig mot misstanken att vara
en af »imitatorum servum pecus», då han utropar: »Sannerliga
iag finner intet så liuflig Smaak i thet Grækiska Wjnet at iag
hafwer Lust til at dricka sielfwe Dräggen / ey heller så sött Liud
i then Toscanske Gjgan / at iag girnas dansa effter hwar Streng».
Men för utbildningen af hans poetiska stil var studiet af antikens
stora skalder och anvisningarna i senrenässansens poetiker en
välbehöflig hjälpreda. Den episka stilens utmejsling och sinnet
för en värdig form fattades honom. Han berättar konstlöst, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
